Att vara en god förebild : Relationen mellan förskolläraren och barns prosociala utveckling.

Sammanfattning: I Läroplanen för förskolan (2018, s. 6) beskrivs det att förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan är av betydelse för barnens utveckling. I Pedagogiska magasinet (2019, s. 63) läser vi hur professor Robert Thornberg belyser att vårt samhälle blivit hårdare och att människor idag har det svårare att se till andras intressen och behov. Att förskollärare utvecklar sin förmåga att visa empati och att de stöttar barnen till att själva utveckla sin blir därför väsentligt. I vår strävan att få större förståelse för hur empati utvecklas fann vi i tidigare forskning (Öhman 2003, s. 31) ett för oss nytt begrepp; prosocial. Ett prosocialt beteende innefattar de handlingar människor gör för att gynna andra och är en del av den empatiska förmågan. Syftet med examensarbetet är att utveckla kunskap om hur förskollärare beskriver att de stöttar och motiverar barn till att handla prosocialt genom sitt förhållningssätt och agerande. En kvalitativ metod med self report som redskap har använts för att få svar på syftet. Self report kan ses som en skriftlig intervju. 17 förskollärare har deltagit från totalt åtta förskolor i en kommun. De svarade på nio öppna frågor. Denna undersökning ligger till grund för två examensarbeten. Dessa arbeten lyfter fram två olika perspektiv på hur förskollärare kan arbeta med barns prosociala utveckling. Resultatet visar att förskollärare ser sig som viktiga förebilder och försöker motivera barnen till att handla prosocialt genom att de tänker på hur de kommunicerar, bjuder in till samtal, vägleder, berömmer, stöttar barnen i att förstå och hantera sina känslor, är närvarande och lyhörda, bildar en samsyn och tydliga regler, skapar goda relationer genom samtal. Detta förhållningssätt som beskrivits genomsyrar enligt förskollärarna hela verksamheten. De menar att det är ett sätt att vara och agera i mötet med andra människor.