En studie om vilken inverkan anställdas självledarskap och arbetstillfredsställelse har på personalomsättningen i restaurangbranschen

Sammanfattning: Självledarskap beskrivs vara en process där en individ utifrån sin egen förmåga påverkar och influerar sig själv för att kunna hantera olika situationer som den utsätts för. Tidigare forskning visar på att självledarskapsstrategierna har en inverkan på inre och yttre arbetstillfredsställelse. Forskningen visar även på att arbetstillfredsställelse har en inverkan på personalomsättningen. Syftet med den här studien är att få en förståelse om anställdas självledarskap inverkar på personalomsättningen i restaurangbranschen genom att analysera arbetstillfredsställelse som en länk mellan självledarskap och personalomsättning. Restaurangbranschen är en bransch med hög personalomsättning som står inför utmaningen, hög tillväxt i framtiden. En av anledningarna till den höga personalomsättningen är för att de anställda inte har nått önskad arbetstillfredsställelse. Genom att en individ hanterar sitt självledarskap leder det till en förbättring av individens arbetsprestation och inställning gentemot sitt arbete. En kvantitativ metod i form av en enkätstudie genomfördes för att undersöka vår problemställning. Totalt genomfördes utskicket av 302 enkäter med 102 besvarade enkäter, svarsfrekvensen blev då 34 %. Resultatet visade inte på någon direkt inverkan mellan självledarskap och personalomsättning. Däremot stämde resultatet överens med teorierna om sambanden mellan självledarskap och arbetstillfredsställelse samt arbetstillfredsställelse och personalomsättning. Det tyder på att det finns en indirekt inverkan mellan självledarskap och personalomsättning.