Empati i förskolan : Hur förskollärare främjar barns empatiska utveckling.

Sammanfattning: Studien handlar om hur förskollärare främjar barns utveckling av empati i förskolan. I livets sociala sammanhang ser vi empatiförmågan som en grundpelare. För att barns empatiförmåga ska utvecklas krävs det ett samspel med andra barn och viktiga vuxna och där har förskolläraren en betydande roll. Verksamheten i förskolan ska enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) arbeta för att barnets förmåga till empati för och omtanke om andra utvecklas.Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare i förskolan beskriver sig arbeta för att främja barns empatiska utveckling. Vi vill närmare undersöka hur förskollärare beskriver sin egen betydelse, vilka tillvägagångssätt de beskriver sig använda och vilka hinder de upplever att det finns i främjandet av barns empatiutveckling.För att ta reda på hur förskollärare beskriver sig främja barns empatiska utveckling har vi använt oss av intervju som metod och vi har intervjuat fem förskollärare som arbetar på olika förskolor.Resultatet visar att en viktig egenskap i att utveckla barns empatiska förmåga är att som förskollärare använda sig själv som en närvarande empatisk förebild som ger barnet empati och omsorg. Förskollärarna berättar att de även använder sig av rollek, dramalek, språk och samtal för att främja barns empatiska utveckling.Den didaktiska diskussionen visar på vikten av att som förskollärare alltid vara en empatisk förebild för barn i förskolan. Empati bör vara ett ämne som genomsyrar hela förskolans atmosfär. Barn som får möjlighet att utveckla sin empatiförmåga i förskolan kan i förlängningen bli goda demokratiska medborgare.