Analys av axelöverfall för framgaffel på motorcyklar

Sammanfattning: Axelöverfall på en motorcykel belastas med en statisk last under förspänning och av en dynamisk last under körning. Spänningar på framaxeln undersöks i fyra olika axelöverfall med finita elementmetoden. Det statiska lastfallet räknas ut i två fall, ett låglastfall och ett höglastfall där olika vridmoment för skruvarna som spänner fast överfallet har använts. Även olika friktionskoefficienter mellan skruvar och överfall har använts i de två fallen. Ett överfall som idag används av Öhlins i vissa av deras framgafflar har undersökt, samt tre variationer av överfallet. Motorcykeln undersöks i en kurva och den dynamiska lasten beror därför delvis på lutningsvinkel för motorcykeln. Den numeriska konvergensen kontrolleras för alla modeller. Både i låglastfallet och höglastfallet fanns det områden med låga spänningar. Allmänt för alla fyra överfall är det en bättre spänningsfördelning på axeln för höglastfallet än låglastfallet. Ett av överfallen, en modifierad version av standardöverfallet bidrar till högre spänningar i låglastfallet och lägre spänningar i höglastfallet på axeln och presterar därmed bättre i varierande fall. Inget överfall är dock tydligt bättre för alla lastfall. Endast marginella skillnader finns.