Problematisk skolfrånvaro : Vårdnadshavares och elevers beskrivningar av en problematisk skolfrånvaro

Sammanfattning: Abstrakt Skollagen är tydlig med att alla barn ska ha rätt till utbildning och det är upp till varje skola att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. Under de senaste åren har antalet elever som stannar hemma från skolan ökat, det är ett globalt problem som påverkar många elever. Tidigare har elever med hög frånvaro blivit definierade som ”hemmasittare” och det innebär att det är eleven som har valt att stanna hemma, orsakerna finner vi hos individen.  Diskursen i samhället och i skolan har börjat använda begreppet problematisk skolfrånvaro. Det finns sällan bara en faktor bakom en elevs frånvaro och det är av stor vikt att se på skolsvårigheterna utifrån varje individ. I vårt yrke möter vi elever i denna problematik, därför har vi valt att fördjupa oss ytterligare i detta. Vi vill undersöka varför vissa elever hamnar i problematisk skolfrånvaro och hur vi inom skolan kan arbeta förebyggande. Därför har vi valt att fokusera på elever och vårdnadshavares upplevelser. Vi kommer att användas oss av definitionen problematisk skolfrånvaro i vår studie eftersom det är det begrepp som under senare år har börjat tillämpas i samhället och i skolan. Begreppet problematisk skolfrånvaro innebär en förskjutning av problemet från eleven till skolans fysiska- och psykosociala miljö. Studien är en kvalitativ intervjustudie, intervjuerna har genomförts med elever och vårdnadshavare som är eller har varit i situationen som beskrivs ovan.    I vårt resultat framkom det att både vårdnadshavare och elever hade önskat tidigare insatser och individuella lösningar och det är något som Skollagen lyfter fram som en viktig åtgärd när elever hamnar i skolsvårigheter. Det var flera av eleverna som inte kände sig sedda eller lyssnade på vare sig före eller under den svåra tid då eleverna började stanna hemma. De beskrev hur de kände sig bortglömda eller utkörda från den sociala gemenskapen och hur bra det kändes när de blev sedda och lyssnade på. När det fanns vuxna som engagerade sig i deras svårigheter och visade på förändring. Eleverna menade också att det blev lättare när de blivit diagnosticerade, de fick en annan förståelse till orsaker att de inte kunnat gå i skolan. Elevernas beskrivningar uttrycker att de eftersökte ett relationellt perspektiv när de hamnade i en problematisk skolfrånvaro.