Måltidsmiljöns betydelse för näringsintaget hos personer med demenssjukdom

Detta är en Kandidat-uppsats från Mälardalens högskola/Hälsa och välfärd

Sammanfattning: Bakgrund: Personer med demenssjukdom på särskilt boende riskerar att bli undernärda till följd av sin nedsatta kognitiva förmåga. Risken för undernäring ökar ju längre sjukdomen fortskrider. Svårigheterna för patienterna att inta föda kan bero på fysiska, psykologiska, miljömässiga och sociala faktorer. Dessa personer är i stort behov av stöd av vårdpersonal i sitt dagliga mat- och vätskeintag. Problem: En måltidsmiljö som inte är anpassad efter de demenssjukas behov kan leda till undernäring, minskat livskvalitet samt öka risken för komplikationer och värsta fall ha en dödlig utgång. Syfte: Beskriva måltidsmiljöns betydelse för näringsintaget hos personer med demenssjukdom utifrån vårdpersonalens perspektiv.Metod: En allmän litteraturöversikt. Resultat: Fyra teman identifierades som viktiga för att skapa en god måltidsmiljö: Social samvaro, Doft och aptit, Den fysiska miljön ochIndividuella preferenser. Slutsatser: En gynnsam måltidsmiljö kan stödja de boendes självständighet, öka näringsintaget och öka livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. Några aspekter som identifierades i måltidsmiljön för att öka näringsintaget var anpassning till individuella behov och preferenser, en fin hemlik miljö med personalnärvaro under måltiderna och en noga tilltänkt bordsplacering. Minskade distraktioner i miljön samt att servera mat de boende var bekanta med sedan tidigare visade sig också vara gynnsamt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)