Stadsträdgårdsmästarens betydelse för en kommuns gröna miljö. : En studie i Örebro län

Sammanfattning: I samband med den yrkesrelaterade praktik hos stadsträdgårdsmästare Sif Eklund i Karlskoga kommun blev jag intresserad av att fördjupa mig i de faktorer som styr en stadsträdgårdsmästares arbete. Det handlar såväl om deras övergripande uppdrag som om deras personliga drivkrafter och visioner för utveckling och förvaltning av den gröna miljön. Syftet med studien är att studera stadsträdgårdsmästarens roll i utvecklingen av en kommuns miljö och se om det är möjligt att belysa huruvida det kan vara en betydande faktor för en stad att ha en utpekad kompetens med egna drivkrafter och visioner. I syftet ingår att studera om kommunerna är klara över vad de själva vill med utveck-lingen av den gröna miljön och huruvida de är tydliga i sitt uppdrag till stads-trädgårdsmästaren samt att studera hur stadsträdgårdsmästarna arbetar för att driva sina egna visioner och förslag till utveckling. Uppsatsens huvudsakliga metod är djupintervjuer med tre stadsträdgårdsmästare i Örebro län, närmare bestämt i Karlskoga, Kumla och Örebro samt med de ansvariga för grön-frågorna i Askersund, där man inte har en utpekad funktion motsvarande stadsträdgårdsmästare. Intervjuerna fokuserade på områdena (1) organisation, (2) uppdrag/styrdokument, (3) egna visioner/drivkrafter, samt (4) befattningens status. ResultatGrönfrågorna organiseras i studiens fyra kommunerna inom olika förvalt-ningar: I Askersund, inom teknisk förvaltning och kommunledningsförvalt-ningen; i Karlskoga, inom samhällsbyggnadsförvaltningen; i Kumla, inom kultur- och fritidsförvaltningen och i Örebro, inom teknisk förvaltning. Ingen av de tillfrågade var missnöjda med sin organisationstillhörighet och man kan inte dra några slutsatser om att det är bättre att vara organiserad på vare sig det ena eller det andra sättet. En fråga som kom upp i det sammanhanget är hur det kommer sig att stadsträdgårdsmästarna som i huvudsak driver frågor kring strategisk samhällsplanering inte konsekvent är organiserade tillsammans med övriga stadsbyggnadsfunktioner. Vad gällde förekomsten av styrdokument för utveckling och skötsel så utmärkte sig framför allt Kumla och Örebro, som hade väl utvecklade styrdokument på både lång och kort sikt, jämfört med Karlskoga och Askersund som i stort sett inte hade några. Där bör man tillskriva både Kumla och Örebro en kvalitetsaspekt i det faktum är att man har både en uttalad politisk vilja hur man ser på den gröna miljön tillsammans med en strukturell överblick över grönfrågorna i form av omfattande grön-planer/grönstrukturplaner som saknas i de två övriga kommunerna. Samtidigt finns det brister i de befintliga dokumenten, bland annat i form av otydliga målformuleringar och avsaknad av tidsramar. Samtidigt visar studien att ut-vecklingen av relevanta styrdokument inte är beroende av att man har stads-trädgårdsmästare. I Kumla tog man fram sin grönplan i glappet mellan att staden hade stadsträdgårdsmästare anställda och i Karlskoga har man inget sådant dokument trots att man har en lång tradition av stadsträdgårdsmästare i kommunen. Där tycks kommunens generella arbetsmetodik för planeringsprocesser i större utsträckning styra förekomsten av styrdokument. Vid sidan av de visioner och mål som är ställda i de officiella styrdokumenten ställdes frågor om stadsträdgårdsmästarnas egna visioner och drivkrafter. Där hade såväl stadsträdgårdsmästaren i Karlskoga respektive i Kumla likartade visioner som handlade om att öka människors livskvalitet och att kunna bidra till ett socialt gott samhälle, medan parkchefen i Örebro hade formulerat sin vision specifikt för parkutvecklingen i Örebro där han strävade efter bland annat professionell skötsel och att stadsparken ska befästa sin ställning som en av Sveriges och Europas vackraste parker. Edit Ugrai i Kumla och Lars-Erik Krafve i Örebro hade likartade strategier för att kommunicera sina visioner såväl uppåt som nedåt i organisationerna. Samtliga intervjupersoner upplever att deras yrke har status, både på sina arbetsplatser och för kommuninne-vånarna i synnerhet. En viktig faktor för yrkets status är att man axlar den samhällsplanerande rollen och inte reduceras till att bli en blomsterdekoratör. Samtliga anser att deras utbildningsbakgrund passar för yrket och att det egentligen inte finns någon specifik utbildning inom trädgård/landskap som är bättre än någon annan för att kunna verka som stadsträdgårdsmästare. Det gäller framför allt att vara generalist och att man bör vara en god kommunika-tör. På grund av studiens begränsade omfattning vad gäller antalet intervjuade kan naturligtvis inga generella slutsatser dras.  Studien omfattar heller ingen undersökning huruvida kommunernas grönområden svarar mot eventuella grönplaners intentioner eller om de till exempel är välskötta. Den lämnar snarare en tydlig känsla av att det faktum att en kommun aktivt väljer att ha en person med såväl utbildning, erfarenhet, ansvar och engagemang för stadens gröna miljö är en kvalitetsstämpel i sig.