Brandskyddssituationen i bostäder som marknadsförs åt äldre
Sammanfattning: I Sverige styrs det förebyggande brandskyddsarbetet sedan 2010 av en nollvision som lyder: ”Ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”. Utvecklingen av antalet dödsbränder har stadigt minskat under lång tid och ligger nu på runt 100 dödsfall i brand varje år. För åldersgruppen 65+ har utvecklingen dock stagnerat och på senare tid sker inte längre någon minskning av antalet dödsfall i brand i denna grupp. Dessa står för drygt hälften av alla omkomna i brand årligen och med tanke på den kommande ökade andelen äldre i samhället finns det nu oro för hur detta kommer att påverka utvecklingen av äldre som omkommer i brand. Det brinner inte oftast hos äldre, men när det brinner omkommer de. Äldre bor främst i egna bostäder och på senare tid har bostäder som marknadsförs åt äldre (t.ex. senior-/trygghetsbostäder, 65+, 70+, etc.) upptagit en växande andel av dessa. Detta i takt med ett ökat bostadsbehov bland äldre och en kvarboendeprincip där individer så långt som möjligt ska beredas möjlighet att bo kvar i sina egna bostäder när de blir äldre. Problemet är att dessa bostäder trots att de marknadsförs som tryggare bara uppfyller det i social bemärkelse. Brandskyddsmässigt har de inte högre brandskydd än vanliga bostäder eftersom de tilldelats samma verksamhetsklass (Vk 3A). I denna studie har det nuvarande byggnadstekniska brandskyddet studerats i ett urval av projekt som marknadsförts åt äldre. Studien visar att projekten i urvalet alla möter Vk 3A och endast några få har högre ambitioner brandskyddsmässigt. I två av dessa fall handlar ambitionerna om förstärkt varseblivningssystem och i ytterligare två om installation av spisvakt i samtliga bostäder. Dessutom framkom det att fler än hälften av projekten dimensionerats med utgångspunkt i att räddningstjänsten ska bistå utrymning. Något som är bekymmersamt med tanke på att mer än hälften av landets räddningstjänster i en nylig studie uppgav att de har problem med att upprätthålla en kontinuerlig beredskap. Dessutom har studien sökt sakkunniga för att i en enkät redogöra för äldres förmåga att utrymma själva i bostadstypen och det individanpassade brandskyddsarbetet i kommunen. En enkät skickades även till räddningstjänster för att ta reda på deras perspektiv och deras erfarenheter av problemet. Sammantaget identifierar både tidigare studier, och respondenter till denna studie, verksamhetsklassificeringen som ett stort problem i bostadstypen. De vidhåller att individanpassat brandskyddsarbete aldrig kan ersätta individens förmåga att utrymma. Därtill arbetar bara hälften av landets kommuner med individanpassat brandskydd i någon form. Konsekvensen av detta är att brandskyddet äldre får är beroende på var i landet de bor och följaktligen blir inte brandskyddet jämlikt. Detta är inte ett problem utan lösning, snarare tvärt om. Det är ett problem som kräver en mängd lösningar på nationell och lokal nivå. En del av problemen kan lösas med relativt enkla medel genom ökat stöd från myndigheter till kommuner som kämpar med att få igång individanpassat brandskyddsarbete. Andra problem – som verksamhetsklassificeringen – kräver en översyn av utformningen av den existerande brandskyddslagstiftningen. Det är förståeligt att myndigheter, med tanke på den kommande demografiska utvecklingen, vill driva på byggnation av bostäder. Men det borde inte behöva vara på bekostnad av de boendes säkerhet och trygghet.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)