Retoriska begrepp i en pedagogisk praktik : Gymnasielärare talar om sin praktik

Sammanfattning: Bakgrund: Lärare talar gärna om sin praktik och söker en form för dessa samtal. Pedagogik och retorik har en lång och till viss del gemensam historia. Går det att sammanföra dessa traditioner och redskap? En grupp ämneslärare på gymnasiet deltar i ett samtalsseminarium där det ingår en kurs i praktisk retorik. Mötena följs upp i en intervju. Syfte: Att höra vad lärarna i en intervju säger om sin klassrumspraktik och se hur några retoriska begrepp fungerar i ett pedagogiskt samtal. Begreppen i fråga är tillit (pistis), handlingsberedskap (copia), person (ethos), känslor (pathos), kunskap (logos), efterbildning (imitatio), undervisningsprocess (partes) och gynnsamt läge, timing (kairós). Metod: Analysen av intervjuerna börjar i beskrivning av hur lärare använder begreppen och sedan ser på hur begreppen hjälper lärarna att reflektera kring sin praktik. Utsagorna ställs mot teorier från retorik, pedagogik och kompetensforskning. Resultat: Uppsatsen visar att retorikens centrala begrepp mycket väl kan användas i samtal kring planering och genomförande av undervisning. Begreppen visar sig fungera både som redskap för selektering och beskrivning av komplexa skeenden i klassrummet. Och som bas för mera allmänna samtal om kunskap, lärande och omvärldsuppfattning.