Är hållbar utveckling hållbart? : En studie om svenska kommuners arbete för hållbar utveckling inom fysisk planering

Sammanfattning: Hållbar utveckling är högt på agendan världen över. Det går inte längre att blunda för de ­konsekvenser som jorden får uthärda till följd av mänskliga handlingar. Fortsätter vi i denna riktning kommer jordens resurser inte räcka till. (WWF 2019) Därför krävs förändring. Länge har hållbar utveckling varit eftersträvansvärt just av denna anledning. Vi måste dock ifrågasätta om den rådande doktrinen om hållbar utveckling får önskat genomslag i praktiken. Vikten av att nå ett kretslopp där resurserna inte tar slut är avgörande för framtiden. Inte minst inom fysisk planering. (De Roo och Porter 2007:16)  Uppsatsen har med bakgrund till detta studerat fyra svenska kommuners arbete för hållbar utveckling, med fokus på ekologisk hållbarhet. Kommunerna har valts utifrån deras aktiva miljö­arbete, geografiska spridning samt antagandedatum för respektive plandokument. Det ­empiriska material som studerats är översiktsplaner samt detaljplaner från Östersunds, Säffle, Tyresö och Kristianstads kommun. Dessa har analyserats utifrån en kvalitativ textanalys där hållbarhetsdimensionerna varit i fokus. Uppsatsens teoretiska ramverk har varit Hållbar utveckling och Fuzzy planning.  Resultatet av studien visar att valda kommuner jobbar uttalat med hållbar utveckling i översikts­planerna. Detta framgår genom olika­ strat­egier, både övergripande och mer konkreta ­sådana. Huruvida begreppet behandlas i detaljplanerna är mer diffust. Subjektiva tolkningar av detalj­planernas innehåll gentemot översiktsplanernas hållbarhetsstrategier måste göras för att avgöra hållbarhetens utrymme på denna nivå. Tolkningen blir dock svår med tanke på detalj­planernas områdesspecifika inriktning och översiktsplanernas övergripande och visionära orientering. Trots tolkningssvårigheter går det att antyda att hållbar utveckling beaktas i detalj­planerna, dock med andra termer och motiveringar än de i översiktsplanerna. Det går avslutningsvis att dra slutsatsen att hållbar utveckling är svårt att översätta till ­praktiken såsom det svenska planeringssystemet ser ut idag. Glappet mellan översiktsplaners över­gripande visioner och detalj­planers mer specifika avgränsning gör det problematisk att ­applicera hållbarhets­stategier som får faktiskt utfall. Det går således att fråga sig om tillvägagångssättet för hållbar utveckling inom fysisk planering, är just hållbart?