INTERNPRISSÄTTNING AV LÅN : Vilka faktorer påverkar prissättningen av ett koncerninternt lån?

Sammanfattning: Regleringen bakom prissättningen av interna transaktioner mellan multinationella bolag beror på att staterna vill minska risken för att den nationella skattebasen urholkas och att vinster förflyttas. För att komma åt denna problematik har Sverige infört den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. Bestämmelsen brukar benämnas som korrigeringsregeln i och med att tillämpning av den medför en korrigering av bolagets resultat. Om ett bolags resultat, på grund av intressegemenskapen, blir lägre till följd av att bolagen avtalar om villkor och priser som avviker från vad oberoende bolag skulle avtalat om, kan det innebära att resultatet justeras. Med justering innebär att felprissättningen ”rättas” och resultatet korrigeras till vad det hade uppgått till om felprissättning inte hade skett. En intern transaktion ska följaktligen prissättas på samma sätt som oberoende parter hade gjort i en liknande transaktion och under jämförbara omständigheter. Korrigeringsregeln tillämpas vid internprissättningssituationer, vilket innebär att den endast träffar gränsöverskridande transaktioner mellan bolag i intressegemenskap. I min uppsats har jag valt att fokusera på internprissättning av lån mellan moderbolag och dotterbolag inom samma intressegemenskap. Att prissätta ett koncerninternt lån innebär att bolagen i många fall måste genomföra ingående analyser för att nå en armlängdsmässig prissättning. Vad en armlängdsmässig prissättning är i det enskilda fallet går inte att säga på förhand, utan kräver en helhetsbedömning utifrån de rådande omständigheterna. I mitt arbete har jag presenterat olika faktorer som påverkar prissättningen av ett gränsöverskridande koncerninternt lån, där vissa kan ha mer påverkan än andra i den enskilda transaktionen. Det material jag använt mig av har jag sedan jämfört med korrigeringsregeln för att se om dessa är förenliga med lagtexten. Det som framställningen även har visat på är att det råder ett starkt samband mellan många av faktorerna, vilket har gett upphov till att en helhetsbedömning krävs. De källor och aktörer jag granskat i min framställning är praxis, OECD:s riktlinjer från 2017, OECD:s riktlinjer för finansiella transaktioner från 2020, Skatteverkets rättsliga vägledning samt doktrin. Min framställning bygger på den internationellt vedertagna armlängdsprincipen som återfinns i 14 kap. 19 § IL och artikel 9.1 i OECD:s modellavtal. En stor del av mitt material härrör från OECD:s transfer pricing guidelines, även kallat riktlinjerna. Dessa riktlinjer är vägledande i bedömningen av vad som är armlängdsmässigt och tillämpas av både domstolar, Skatteverket och av skattskyldiga. En av anledningarna till att ett sådant material används för att tolka korrigeringsregeln är för att den svenska bestämmelsen är vag i sin utformning. En annan anledning är för att staterna genom ekonomiska samarbeten vill uppnå enhetliga bedömningar och minska risken för dubbelbeskattning. På grund av mitt metodval samt legalitetsprincipen har uppsatsen starkt präglats av den rättskällehierarki vi har inom svensk rätt. Detta påverkar således mitt material genom att vissa källor, såsom OECD:s riktlinjer, inte har företräde i tolkningen av 14 kap. 19 § IL.