Ibland når vi inte ända fram : Sjuksköterskors erfarenheter av att lindra oro och ångest hos patienter i palliativt skede

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Högskolan Väst/Institutionen för hälsovetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande symtom bland patienter inom den palliativa vården. Symtomen kan vara svåra att upptäcka i ett tidigt skede och kan därför skapa stort lidande för patienten. Att sjuksköterskan har kunskap om oro och ångest och förstår dess komplexitet är viktigt eftersom det är en förutsättning för att kunna lindra symtomen på ett korrekt sätt. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att lindra oro och ångest hos patienter inom specialiserad palliativ vård. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys där fokus låg på det latenta i texten. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med tillhörande underkategorier. Den första kategorin; Vårdande verktyg stöds av underkategorierna; De närstående som en viktig part i vårdandet, att ha ett personcentrerat förhållningssätt och att kunna urskilja oro och ångest från övriga symtom. Den andra kategorin; Förutsättningar för att kunna lindra stöds av underkategorierna; Samtalets betydelse för att lindra, sjuksköterskans trygghet skapar förutsättning för att kunna hantera oro och ångest och att ta sig tid för att kunna vara närvarande. Den tredje kategorin; Kunskap och kompetens stöds av underkategorierna; Att ha en god erfarenhetsbaserad kunskap, vikten av ett gott kollegialt stöd och att kunna hantera den empatiska inlevelsen. Resultatet visar att sjuksköterskorna ibland upplevde det som utmanade att lindra oro och ångest hos patienterna. Att ha möjlighet att kunna samtala med patienterna samt ha tid att vara närvarande ansågs vara viktiga faktorer för att lindra patienternas lidande. Med hjälp av erfarenhet och kunskap upplevde sjuksköterskorna det lättare att bemöta patienter med oro och ångest, samt att hantera det ibland omöjliga att hjälpa alla patienter till full symtomlindring. Det kollegiala stödet ansågs vara en viktig faktor då sjuksköterskorna dels kunde dela erfarenheter, dels stötta varandra emotionellt i krävande situationer. Slutsats: Att arbeta med patienter inom palliativ vård som uppvisar komplexa och allvarliga symtom kan vara en utmaning för sjuksköterskorna. Detta både på ett personligt plan för sjuksköterskorna då dessa upplever ett emotionellt engagemang samt att symtomens komplexitet kan göra symptomen svårbedömda och därigenom svåra att lindra. Om sjuksköterskorna lyckas lindra patientens oro och ångest och skapa ett lugn upplever de tillfredsställelse, men om de inte lyckas kan det skapa frustration som resulterar i mental trötthet. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)