Patienters erfarenheter av att vårdas för långvarig smärta i öppenvården : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning uppskattas leva med långvarig smärta. Smärta är en komplex och subjektiv upplevelse som är svår att bevisa, och bedömningen av smärta utgår därmed från patientens upplevelse. Målet med behandling av långvarig smärta är att patienten ska leva ett så bra liv som möjligt trots smärtan, och innefattar olika behandlingsmetoder anpassat efter patienten som individ. Därmed är sjuksköterskans kärnkompetens personcentrerad vård en essentiell byggsten i vårdandet av långvarig smärta. Kunskap om patienters erfarenheter av att vårdas för långvarig smärta kan vägleda sjuksköterskor i omvårdnadsarbetet och möjliggöra personcentrerad vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters erfarenheter av att vårdas för långvarig smärta i öppenvården. Metod: Litteraturstudie baserad på 11 studier med kvalitativ studiedesign genomfördes. Databassökningen utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Avgränsning av tillgänglig litteratur gjordes med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier och relevanta studier kvalitetsgranskades utifrån SBU:s granskningsmall för kvalitativ forskningsmetodik. För att bearbeta data och identifiera teman utfördes en innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen gav upphov till två teman: Påverkan av vårdpersonalens bemötande och Hantering av smärta samt sju subteman: Behovet av att bli betraktad som en unik person, Betydelsen av att vara involverad i sin vård, Kommunikationens betydelse, Känslan av att inte bli trodd, Betydelsen av att få en diagnos, Vikten av stöd från medpatienter och Att försöka acceptera smärtan. Konklusion: Långvarig smärta påverkar patientens fysiska, psykiska och emotionella välbefinnande. Vårdpersonalen bör bemöta patienterna med empati och eftersträva ett partnerskap med patienten. Det beskrevs som viktigt för patienterna att bli involverade i sin vård och att ses som en unik person. Att få en bekräftelse på att smärtan inte var inbillad och att bli trodd i sitt tillstånd gjorde att patienterna kunde acceptera smärtan och lära sig hantera den.