Upplysningskravet enligt IAS 36 : Hur väl svenska företag anpassat sina finansiella rapporter

Sammanfattning: Goodwill är en tillgång som till sin natur är svår att definiera och värdera, då den inte utgör något fysiskt objekt. 2005 infördes nya internationella standarder som medförde en avsevärd ökning av omfattningen i de upplysningar som företag måste redogöra för vid innehav av goodwill. De nya riktlinjerna ersatte tidigare svensk normgivning och innebär att företag numera skall pröva goodwillvärdet årligen, istället för att tillämpa årliga avskrivningar som tidigare. De nya riktlinjerna syftade till att ge investerare och andra intressenter en ökad relevans i goodwillposten, då goodwill har kommit att utgöra en allt större del av företagens totala tillgångar. Många menar dock att den årliga nedskrivningsprövningen som nu skall utföras till stor del är baserad på antaganden från ledningen vilket ökar osäkerheten i värdet på goodwill. Med tanke på den osäkerhet som är förknippad med värderingen, är det av största vikt att företag är öppna med vilka underliggande antaganden de baserat sina bedömningar på. Studier baserade på företag utanför Sverige har visat på bristfällig överensstämmelse med den obligatoriska upplysningsplikten enligt IAS 36 punkt 134, därmed syftar denna studie till att undersöka graden av överensstämmelse hos företag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Studien baseras på ett stickprov om 61 företag som var noterade på börsen och innehade goodwill under 2012. Studien är utformad så att både kvalitativa- och kvantitativa metoder används. Inledningsvis är studien kvalitativt utformad med kvalitativa tolkningar av upplysningspunkten i IAS 36 och kvalitativ textanalys av företagens årsredovisningar. Vidare kodades de kvalitativa tolkningarna för att sedan kunna sammanställa studiens empiri i tabeller och utföra signifikanstest för att upptäcka eventuella samband. För att kunna uttala oss om hur väl företag uppfyller kriterierna enligt upplysningskravet konstruerade vi ett index som mäter överensstämmelsegraden hos företagen. Studiens resultat visar på stora brister i företagens årsredovisningar vid rapporteringen av goodwill. Förutom att besvara studiens forskningsfråga syftar en del av studien till att studera om det föreligger ett samband mellan å ena sidan överensstämmelsegraden hos företag och å andra sidan segmenttillhörighet och andel goodwill av eget kapital och totala tillgångar. Vi kunde inte identifiera något samband mellan segmenttillhörighet och överensstämmelsegraden, däremot kunde vi identifiera ett samband mellan goodwillandel av eget kapital och totala tillgångar. Studiens resultat bidrar även med ökad insikt i de brister som föreligger rapporteringen av goodwill