Ethical Issues in the Decision Making Process of Paediatric Deep Brain Stimulation

Sammanfattning: Deep Brain Stimulation (DBS) är en form av behandlingsmetod där elektroder implanteras i patientens hjärna, och där sedan en svag ström skickas via elektroderna till utvalda delar av hjärnan för att kompensera för neurologisk dysfunktion. Denna behandlingsmetod används främst för motoriska sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom och dystoni, men har på senare år även börjat användas för att behandla vissa psykiatriska sjukdomar såsom Tourettes syndrom, depression och OCD-störningar. Många av sjukdomarna som behandlas med denna metod uppdagas hos patienten i ung ålder, och förvärras med åren. Röster har därför höjts för att påbörja behandling av sjukdomarna i ett tidigt skede, men behandlingsmetodens invasiva karaktär, samt behandlingsområdets känslighet, har lett till en diskussion kring hur beslutfattningsprocessen gällande DBS-behandling av barn bör utformas. I denna uppsats presenterar jag de vanligaste positionerna i denna diskussion, men finner dem otillräckliga då de inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till variationsgraden av autonomi inom patientgruppen. Jag presenterar därefter ett schema för hur beslutfattningsprocessen bör utformas så att hänsyn tas till patientens grad av autonomi. Jag analyserar också de värden som jag anser skall vägas in, och hur de står i relation till varandra, när det kommer till att fatta beslut rörande DBS-behandlingar av barn.