Varaktig förändring av kontroll – En konkurrensrättslig utredning av transaktioner med "warehousing"-struktur och Europeiska kommissionens kontroll av den inre marknaden

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: En transaktion med en “warehousing”-struktur är en typ av två-stegstransaktion som omfattar flera moment, där säljaren först överlåter målbolaget till en tillfällig köpare som i sin tur överlåter målbolaget till en slutlig köpare. Den tillfälliga köparen används som ett lager för aktierna fram tills den slutliga transaktionen blivit godkänd av Europeiska kommissionen, varefter den slutliga transaktionen kan genomföras. Syftet med ett “warehousing”-arrangemang är att helt eller delvis undkomma dels anmälningsplikten i artikel 4(1) koncentrationsförordningen, och dels fullföljdsförbudet i artikel 7(1) koncentrationsförordningen, genom att konstruera transaktionen på så sätt att transaktionen hamnar utanför koncentrationsförordningens tillämpningsområde. Förutom minskad risk för blockering av kommissionen och minskad tidsåtgång för koncentrationens genomförande, möjliggör strukturen ett genomförande av koncentrationer som annars inte hade kunnat genomföras. Konkurrensrätten har till syfte att reglera marknaden på så sätt att ideal konkurrens uppstår – ett strävande efter potentiell och effektiv konkurrens med konsumenternas välstånd som huvudsyfte. Koncentrationsförordningens syfte är att förhandskontrollera koncentrationer med gemenskapsdimension. Frågan om ”warehousing”-arrangemangets tillåtenhet är därför intressant, eftersom balansen mellan att skydda de bakomliggande syftena hos både transaktionsparterna och EU ställs på sin spets. Utöver detta finns endast ett fåtal mål från EU-domstolen om tolkningen av vilka åtgärder som kan omfattas av fullföljdsförbudet. Dessutom har domstolen inte meddelat dom i något mål gällande en transaktion med en ”warehousing”-struktur. Uppsatsen har till syfte att utreda om transaktioner med "warehousing"-struktur omfattas av koncentrationsförordningens räckvidd och om de är förbjudna enligt fullföljdsförbudet i artikel 7(1) koncentrationsförordningen. För att uppnå uppsatsens syfte används en rättsdogmatisk och EU-rättslig metod. Eftersom konkurrensrätten är präglad av ekonomisk teori används ett rättsekonomiskt perspektiv. Även ett kritiskt perspektiv används i uppsatsens avslutande kapitel för att analysera resultatet av uppsatsens utredning och diskutera de lege feranda. Uppsatsens utredning visar att transaktioner med “warehousing”-struktur inte är förbjudna i sig. Detta till trots, är utrymmet begränsat för att någon variant av ett “warehousing”-arrangemang skulle vara tillåten. Detta beror bland annat på kommissionens meddelande av CJN och snävare tolkning av förordningen i ett ständigt ökande antal av ärenden gällande förhandskontroll av koncentrationer. I de fåtal mål om ”gun-jumping”-reglerna som EU-domstolen meddelat, har EU-domstolen tolkat fullföljdsförbudets räckvidd som något mer begränsad än kommissionen. Trots detta visar uppsatsens utredning att det är osannolikt att ”warehousing”-arrangemang i framtiden kommer att undgå förhandskontroll av kommissionen – en varaktig förändring av kommissionens kontroll.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)