Förhoppningsvis kör jag lyftkran och bygger städer i Japan

Sammanfattning: Syftet med studien var att bidra till att förklara varför hemlösa kvinnor kvarstår i sin hemlöshet samt visa hur de väljer att framställa sig själva. Kvalitativ metod med en grund i livsberättelser användes och semistrukturerade intervjuer med fem hemlösa kvinnor på ett härbärge i en storstad genomfördes. Samtliga intervjuer ägde rum i kvinnornas nuvarande miljö, härbärget, vare sig de bodde där över natten eller över en längre period. Det empiriska materialet analyserades utifrån ett narrativt perspektiv – särskilt gällande en berättares hävdande respektive undandragande av aktörskap – i kombination med Erving Goffmans teori om stigma och intrycksstyrning. Två infallsvinklar inom narrativ forskning bildade stommen i analysen: tematisk och performativ analys. De mer specifika begreppen claiming och deflecting agency användes också. Tematisk analys uppmärksammar vad kvinnorna säger medan performativ analys lägger fokus på hur kvinnorna säger något. Uppväxt, vräkningar och hyreskrångel, droger och det okonventionella livet samt barn och familj var återkommande teman i berättelserna. Resultatet visar på en spänning i ansvarstagande och i friskrivning av ansvar i kvinnornas livsberättelser. De grupperar varandra inbördes och de tar ansvar samt frigör sig från ansvar i relation till avgörande händelser i sina liv. Uppsatsens visar resultat att kvinnorna gestaltar ansvar för vissa saker, såsom sina barn, men andra gånger gör de det inte, till exempel i sin droganvändning.