Sammanställning och analys av inläckage i bergtunnlar : En studie av Citybanan, Norra länken och Strängnästunneln

Sammanfattning: Vatten är en förutsättning för allt liv, men trots dess centrala innebörd så kan också vatten på fel plats, vid fel tid, leda till problem. Inläckande vatten i undermarksanläggningar kan leda till avsänkning av grundvattenytan och medföljande problematik. Det är därför viktigt att regelbundet mäta och kontrollera inläckaget till bergstunnlar, särskilt i byggskedet, samt att kunna prognostisera dessa. Syftet med denna studie är att sammanställa erfarenheter av inläckage av grundvatten i de utvalda bergtunnlarna i Citybanan, Norra länken och Strängnästunneln. De uppmätta inläckagen i bygg- respektive driftskede har presenterats och jämförts med hur väl de överensstämde med de prognoser som gjorts samt villkor som beslutats. För alla tunnlar har kvalitativa, kvantitativa och matematiska prognosmetoder använts. Villkoren har formulerats på olika sätt för tunnlarna, Norra länken har villkor om ett enda årsmedelvärde för hela tunneln, Strängnästunneln har uppdelat på två delsträckor och Citybanan har villkoret uppdelat på åtta olika delsträckor. Strängnästunneln är den enda av de utvalda bergtunnlarna som inte överstiger villkoren, under något tillfälle, under den studerade tidsperioden, dock är det ingen tunnel som haft överträdelser som lett till villkorsbrott. I Citybanan sker överträdelser av villkoren samt prognoserna i byggskedet för delsträcka 1 och arbetstunneln Torsgatan. I driftskedet sker inga överträdelser av villkor eller prognoser. I Norra länken sker en överträdelse av villkoret, vilken skett av obestämbar anledning. Det finns ett stort behov av att utveckla prognosmetoderna som används för att prognostisera inläckage i tunnlar. Metoderna är generella, exempelvis baseras modelleringar på kontinuum modeller där variationen i berget inte tas i beaktning. Modellernas applicerbarhet kan därför ifrågasättas. Likaså finns det stora problem med mätutrustningen i tunnlarna, mätningen kan påverkas mycket om mätstationen placeras fel, är igensatt eller trasig osv. En av de viktigaste slutsatserna i denna studie är att det är komplicerat att få tillgång till en stor del av den mätdata som samlas in om inläckage i bergtunnlar. Det har tidigare inte funnits bestämmelser om hur och vart detta ska sparas och informationen är därför spridd. I framtiden är det att rekommendera att insamlingen och lagringen av inläckagedata standardiseras. Detta är på god väg och sker idag med de senare infrastrukturprojekten i databasen TMO och det nya Redbex. Slutligen bör en större satsning göras på erfarenhetsåterföring projekt emellan. Inläckagedata och förenklade sammanställningar av dessa bör finnas tillgängliga och brukas i projekteringen av nya projekt.