K3 – Värdering och Redovisning av förvaltningsfastigheternas verkliga värde : En komparativ studie av allmännyttan inom kommuner med rådande efterfrågeunderskott

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan i Gävle/Avdelningen för ekonomi; Högskolan i Gävle/Avdelningen för ekonomi

Sammanfattning: Studiens syfte är att undersöka hur allmännyttiga fastighetsbolag som verkar på marknader med rådande efterfrågeunderskott väljer att värdera och redovisa informationen om och kring förvaltningsfastigheternas verkliga värde (de facto) efter införandet av K3-regelverket. Vidare ämnar studien undersökta hur redovisningen av det verkliga värdet står i relation till vad som efterfrågas inom regelverket K3 (de jure), samt undersöka vilka skillnader relaterade till storlek, metodval och ägardirektiv som förekommer kring redovisningen av förvaltningsfastigheternas verkliga värde. Ytterligare ämnar studien även undersöka förekomsten av värderingsdifferenser gällande de allmännyttiga förvaltningsfastigheternas värdering i enlighet med verkligt värde gentemot Lantmäteriets uppgifter om marknadsvärdet inom respektive kommun. Samt huruvida differensen kan förklaras via faktorerna värderingsmetod, ägardirektiv eller bolagens storlek. Studien har genomförts genom en kvantitativ metod utefter en deduktiv forskningsansats. De data som undersökts har insamlats genom en dokumentstudie av årsredovisningar, marknadsdata från Lantmäteriet samt sammanställd data av avkastningskrav för berörda bolag från Boverket. Resultatet av dokumentstudien har sedan analytiskt granskats mot vedertagna teorier och tidigare forskning.  Studiens resultat visade att avkastningskraven mellan bolagen omfattades av en spridning mellan 0 % till 6,5 % där majoriteten av bolagen omfattades av ett avkastningskrav på 0 %.  Gällande storleken på bolagen varierade denna kraftigt på mellan 193 564’ och 1 192 243’. Vad beträffar metodval och tillvägagångssätt vid estimeringen av förvaltningsfastigheternas verkliga värde visade resultatet att kassaflödesmetoden och den interna värderingen var de mest tillämpade metoderna. Studien visade att det inte förelåg något tydligt samband mellan bolagens storlek eller ägardirektiv gentemot valet av värderingsmetodik. Vidare visade studien att hälften av de undersökta bolagen redovisade information som understeg vad regelverket efterfrågade. Gällande sambandet mellan ägardirektiv, storlek och värderingsmetod i förhållande till omfattningen av upplysningar identifierades inga direkta samband. Avslutningsvis visade studiens resultat på förekomsten av en värderingsdifferens mellan bolagens redovisade verkliga värde gentemot Lantmäteriets uppgifter om marknadsvärdet på mellan -54,5 % och +230,7 %. Vidare kunde ingen korrelation mellan bolagens avkastningskrav, storlek eller värderingsmetod påvisas gentemot värderingsdifferenserna. Under studien har frågeställningar uppkommit kring utvecklande av forskningsområdet. En av dessa kretsar kring likheter och olikheter mellan den grupp av bolag som undersökts i denna studie med privata bolag med samma marknadsmässiga grundförutsättningar. Vidare har även tankar uppstått om samma empiriska resultat skulle uppstå gällande allmännyttiga bostadsbolag och dess värdering samt redovisning kring det verkliga värdet, med andra marknadsförutsättningar, i form av balans eller efterfrågeöverskott. Ett annat förslag kretsar kring att studera de bolag som omfattades av denna studie och tillhörande revisionsrapporter. Detta då ett tydligt resultat identifierades gällande såväl värderingsdifferens som brist på redovisning av upplysningar gentemot regelverket. Det kan därför vara av intresse att undersöka om och hur revisorerna har uppmärksammat detta.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)