Det ultimata självskadebeteendet -En foucauldiansk genealogisk diskursanalys av medias framställning av sex som självskadebeteende

Sammanfattning: Sex som självskadebeteende är idag ett väletablerat begrepp inom den samhälleliga diskursen i Sverige. Fenomenet har konstruerats i en populärkulturell diskurs. Den vetenskapliga forskningen har först efter att begreppet befästs börjat studera fenomenet, som inom forskningen benämns sex as self-injury (SASI). Denna studie har som syfte att utforska medias roll i att konstruera och etablera begreppet sex som självskadebeteende, genom att erbjuda en vetenskapligt grundad analys för framväxten och utvecklingen av diskursen om fenomenet mellan 2008-2019. Det empiriska materialet består av 87 tidningsartiklar och 9 radioprogram insamlade från Retriever Mediearkivets databas. Det mediala materialet har tolkats och analyserats med stöd av Jean Carabines Guide to doing Foucauldian genealogical discourse analysis (Carabine, 2001). Det empiriska materialet kategoriseras som tre diskursiva spår: ”14 år till salu”, Rättsfall och Forskning. Effekterna av den mediala diskursen om sex som självskadebeteende analyseras också med stöd av Gayle Rubins sexuella värdehierarki (Rubin, 1984). Det mediala materialet visar på att diskursen om sex som självskadebeteende växte fram i samband med utgivningen av Caroline Engvalls bok 14 år till salu år 2008 och har sedan utvecklats vidare genom rapporteringen av rättsfall där fenomenet aktualiserats, samt genom, framförallt det senaste årets, rapportering om forskningen om sex som självskada. Studiens resultat visar att media har haft en omfattande roll i att skapa och definiera förståelsen av sex som självskadebeteende. Resultatet visar också på den mediala diskursens effekter på den begränsade forskning som gjorts om sex som självskada, vilket diskuteras i denna studie.