Problemorienterat polisarbete : teori och praktik

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Umeå universitet/Polisutbildningen

Sammanfattning:

Problemorienterat polisarbete utvecklades under 1970-talet i USA av Herman Goldstien, kritik hade då länge riktats mot polisens händelsestyrda arbetssätt. Det problemorienterade arbetssättet spred sig sedan till polisorganisationer runt om i världen och så även till Sverige. Under 1990-talet fick det problemorienterade arbetssättet även fäste i Sverige i och med att närpolisreformen genomfördes. Tanken med problemorienterat polisarbete är att polisen tillsammans med organisationer, myndigheter och andra i samhället ska arbeta för att förebygga och förhindra brott och andra ordningstörningar genom att tänka mer långsiktigt än vad man hade gjort tidigare. I denna rapport har intervjuer genomförts med poliser på två olika myndigheter i Sverige för att se om kunskap om arbetssättet finns i teorin och i vilken utsträckning det tillämpas i praktiken. Av intervjuerna att döma fanns en viss kunskap om arbetssättet på myndigheterna men att åsikterna gick isär gällande hur det skulle tillämpas i praktiken. Brist på resurser och intresse anges som det huvudsakliga orsakerna till att det inte arbetas problemorienterat. Med mer kunskap om det problemorienterade arbetssättet och en mer genomarbetad arbetsplan beträffande det problemorienterade arbetssättet på myndigheterna hade förmodligen polisens arbete varit mer problemorienterat utan att det kräver mycket resurser eftersom kunskap resulterar i ett ökat intresse.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)