En intervjustudie om motivation för fysisk aktivitet hos personer med schizofreni

Sammanfattning: Abstrakt. Bakgrund: Personer med schizofreni rör sig mindre än den generella befolkningen och har en ökad risk att dö i förtid till följd av sjukdomar som går att förebygga med fysisk aktivitet. Syfte: Att belysa vilka motiverande och hindrande faktorer som personer med schizofreni upplever påverkar deras val att genomföra fysiska aktiviteter. Metod: Studien var en empirisk kvalitativ intervjustudie med nio deltagare. Insamlade data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i två teman, Motivation till fysisk aktivitet och Hinder för fysisk aktivitet. Dessa teman berörde både motivation till fysisk aktivitet inom psykiatrisk öppenvård och till fysisk aktivitet generellt. Motivation beskrevs bland annat utifrån en vilja att uppnå en positiv effekt på det egna psykiska eller fysiska måendet. Även sociala sammanhang hade betydelse för motivationen att vara fysiskt aktiv. Hindrande faktorer handlade om att det egna måendet, såväl det fysiska som psykiska, begränsade möjligheter att kunna eller vilja vara fysiskt aktiv. Konklusion: Att underlätta för den aktuella patientgruppen att vara fysiskt aktiv är av stort värde för att minska risken att dö i förtid till följd av livsstilssjukdomar. Vårdens uppgift bör därför vara att förstärka den individuella motivationen och minimera eventuella hinder som kan påverka förutsättningarna för fysisk aktivitet. Det kan till exempel ske genom regelbundna samtal kring levnadsvanor.