Hur långt får elever gå? : En kunskapsöversikt om strategier, tillvägagångsätt och dess konsekvenser för hantering av extremism i skolan

Sammanfattning: Kunskapsöversiktens syfte är att undersöka olika strategier och tillvägagångssätt utifrån forsk- ning om hur lärare kan bemöta extremistiska elever utan att samtidigt inskränka på deras åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Metoden är grundad i en informationsinsamling utifrån databa- serna ERC, ERIC och SwePub. Källorna som använts kommer både från utlandet och från Sverige vilket bidrar till olika perspektiv samtidigt som vi ser hur det svenska sättet att tackla extremism influerats av internationell forskning. Även viktiga begrepp såsom extremism, Pre- vent Violent Extremism (PVE) och samtalskompassen har förtydligats. Där har det visats att särskilt extremism-begreppet kan vara tvetydigt utifrån sättet som de tre olika extremistmiljö- erna sammanställs i ett paraplybegrepp vilket kan kritiseras. Resultatet visar att det finns en konflikt mellan ett förebyggande arbete i form av informationsinsamling om elever i riskzoner och ett fritt diskussionsklimat där åsikter nöts mot varandra. Det visas på en omfattande kritik kring hur den brittiska PVE-planen hämmat lärarnas möjlighet att bemöta extremistiska elever genom den fria klassrumsdiskussionen. Resultatet tydliggör även hur stark elevers yttrandefri- het är i skolan vilket manifesteras i samtalskompassens misslyckade försök till etablering. Slut- satsen blir att PVE och samtalskompassen har goda ambitioner att stävja extremism. Vi ser dock att de i praktiken bidrog till tystade klassrum och en distans mellan lärare och elever. Istället har vi funnit att klassrumsdiskussioner där möjligt extremistiska samtal förekommer men bemöts och plockas isär kan vara till godo. Att ge elever verktyg i form av att kunna ställa åsikter mot varandra verkar kunna stävja extremism bättre än den säkerhetspolitiska linje som ses i PVE.