Om organisation. En studie om förändringskommunikation hos stadsdelsförvaltningen Norra Hisingens omorganisation ur ett medarbetarperspektiv

Sammanfattning: Med bakgrund i organisationsförändringar i Göteborgs Stad utformades denna studie på uppdrag av stadsdelsförvaltningen Norra Hisingens kommunikationsavdelning. Studiens syfte är att ur ett medarbetarperspektiv utreda hur kommunikation i samband med förändringsarbetet har fungerat, vilket har gjorts utifrån kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med sex stycken medarbetare på stadsdelsförvaltningen Norra Hisingen. Studien utgår från ett teoretiskt underlag baserat på Karl E. Weicks teorier om organisationers intersubjektiva meningsskapande och om meningsskapande processer, samt Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Studien har ett tolkande, socialkonstruktionistiskt perspektiv. Med hjälp av teorin och tidigare forskning inom ämnena förändringskommunikation, meningsskapande och struktur/kommunikationsmönster framläggs studiens resultat. Resultatet presenteras i tre delar: Första delen behandlar organisationsförändringen; hur medarbetarna uppfattar förändringen utifrån tidigare förändringar där en retrospektiv förståelse av förändringen är relevant. Den andra delen berör struktur och kommunikationsmönster; hur diskurser och uppfattningar kring den befintliga kommunikationen förstås utifrån medarbetarna som både bra och begränsande. Den sista delen behandlar förändringskommunikationen och visar på hur medarbetarnas förståelse av förändringskommunikationen är både subjektiv och intersubjektiv, det vill säga förstås både utifrån individen men även kollektivet/organisationen. I resultatredovisningen är det tydligt hur medarbetarnas förståelse av förändringskommunikationen går att begripa utifrån meningsskapande processer och att dessa processer är individuella och intersubjektiva samt beror på tidigare erfarenheter av förändring. I slutdiskussionen diskuteras om förändringskommunikation går att tillpassas till alla individer i en organisation, vilket jag argumenterar för att det inte gör – men att det går att förebygga oro och brist på trygghet genom tydligt planerad och transparent kommunikation.