IMMATERIELLA TILLGÅNGAR OCH KOSTNADEN FÖR SKULDER : En empirisk analys av börsnoterade företag i Norden

Sammanfattning: I dagens kunskapsbaserade ekonomier har investeringar i immateriella tillgångar blivit alltmerviktiga för företag. Konkurrensfördelar och vallgravar skapas numera till stor del av blandannat företags patent, varumärke, värdekedja och humankapital. Å andra sidan är immateriellatillgångar per definition svåra och subjektiva att värdera, vilket har gett upphov till striktaredovisningsstandarder gällande aktivering och värdering av immateriella tillgångar. För att ettbolag ska kunna aktivera en immateriell tillgång på sin balansräkning måste företaget blandannat kunna styrka på att tillgången förväntas generera framtida ekonomiska fördelar tillföretaget. Syftet med denna uppsats har därmed varit att bidra med en ökad förståelse kringlångivarens syn på hur riskfyllda immateriella tillgångar anses vara. Det finns ett tydligtforskningsgap inom detta ämne eftersom inga studier har undersökt detta på de nordiskamarknaderna och tidigare forskning inom andra geografiska områden har visat på motstridigaresultat avseende sambandet mellan risk och immateriella tillgångar. I syfte att svara på forskningsfrågan om kreditgivares syn på risk påverkas av andelenimmateriella tillgångar har risken kvantifierats som kostnaden för skulder. Relevanta teorierangående kostnaden för skulder och vilka faktorer som bör påverka kostnaden för skulder haranalyserats och resulterat i ett antal kontrollvariabler. Avseende sambandet mellanimmateriella tillgångar och kostnaden för skulder finns argument för både ett positiv ochnegativ samband. Huvudargumentet för en ökad risk är att det kan vara svårt för långivare attpantsätta immateriella tillgångar vilket leder till en högre risk. Å andra sidan har tidigare studiervisat på att investeringar i immateriella tillgångar skapar värde och förbättrar finansiellprestation, vilket bör allt annat lika sänka risken för kreditgivaren. På grund av immateriella tillgångars unika egenskaper och redovisningsstandardernas hårdakrav för att företag ska kunna aktivera en immateriell tillgång på balansräkning har treangreppssätt använts för att kvantifiera immateriella tillgångar. Det första sättet att mätaimmateriella tillgångar har varit att använda bokfört värde av immateriella tillgångar. Det andrasättet utgår från bokfört värde av immateriella tillgångar som dessutom justeras för kostnaderav immateriell karaktär som har tagits på resultaträkningen. Sista mätsättet justerasimmateriella tillgångar även för skillnaden mellan marknadsvärde och bokfört värde avföretaget. Studiens empiriska resultat kunde inte visa på något signifikant samband mellan andelenimmateriella tillgångar och kostnaden för skulder, förutom när immateriella tillgångar har mätts utifrån marknadsvärde. För att robusthetstesta resultaten har både OLS och GLS-modeller använts, variablerna har laggats ett år och immateriella tillgångar har mätts på tre sätt. Inga av dessa justeringar har dock visat på forskningsfrågan skulle ha besvarats något annatsätt och uppsatsens slutsats är därmed att andelen immateriella tillgångar varken är en faktorsom påverkar positivt eller negativt kreditgivarens syn på risk. Tolkningen är att de positivaoch negativa krafterna på risken balanseras och därför kunde ingen samband fastställas. Vi hoppas kunna bidra till den befintliga litteraturen och forskningen inom ämnet omimmateriella tillgångar och risk. Uppsatsens resultat är viktiga för företagsledning i derasinvesteringsstrategier då resultaten visade att kostnaden för skulder inte har något sambandmed deras investeringar i immateriella tillgångar.