Nyanlända elever, språkbarriärer och digitala verktyg : En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Syftet med litteraturstudien är att undersöka vad forskningen säger om digitala hjälpmedels roll för att överbrygga nyanlända elevers språkbarriärer i grundskolan. Resultatet utgår från 16 publikationer som visar att undervisningen måste anpassas till nyanlända elever och den mångkulturalitet som råder i klassrummen. Exempelvis visar McManis & Gunnewigs (2012) resultat att digitala hjälpmedel gynnar eleverna i arbetet med digitala berättelser, eftersom eleverna kan skriva, tala in ljud och lägga in bilder, vilket gör att de utvecklar språkkunskaperna. Sadik (2008) såg i sin studie att digitala berättelser stärkte elevernas ämneskunskaper, eftersom de blev mer intresserade av att arbeta när de fick använda digitala hjälpmedel. Nemeths och Simons (2013) resultat visar att digitala hjälpmedel, som en digitalkamera, är användbart för att andraspråkselever ska öka sitt ordförråd när de tar kort på ett föremål och sedan diskuterar och lär sig mer om det. Teorier som forskning utgår ifrån innefattar huvudsakligen post-migration ecology som undersöker nyanlända elevers situation och den miljö de befinner sig i. Även Vygotskijs sociokulturella teori förekommer mycket i forskning som handlar om att kunskap blir till när människor interagerar med andra. Majoriteten av studierna på området har en positiv inställning till digitala hjälpmedel och menar att applikationerna kan användas för att skapa intresseväckande lektioner, eftersom de har ett stort utbud av olika språk och eleverna kan arbeta tillsammans och lära sig av varandra. Forskningen håller sig dock kritisk till hur insatta skolor är i de nyanlända elevernas situation och menar att lärare och rektorer behöver ha rätt kompetens och ge nyanlända alla verktyg som finns tillgängliga för att eleverna ska kunna utvecklas kunskapsmässigt.