Sm 144 Gursten : En småländsk runsten från tidig vikingatid

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks Gurstenstenen, en småländsk runsten från tidig vikingatid. Syftet är att granska tidigare läsningar och tolkningar och revidera dessa där det behövs, samt att utifrån en sannolik tolkning av inskriften säga något om dess sakliga bakgrund och syfte. Eftersom studien syftar till att läsa och förstå text utgår metoden från en beskrivning av läsandet som psykologisk process. I varje del av detta arbete har den mest sannolika lösningen valts utifrån en jämförelse med annat runmaterial. Resultatet innebär en nyläsning och -tolkning av en av inskriftens rader. Läsningen är kuþaskaki faþi sunuR naut smiþa kata uif siþaR un…, vilket tolkas Goða-Skeggi fáði. Sonr naut smíða Káta. Víf síðarr unn[i] och översätts ’Gode-Skägge (det vill säga godens eller godarnas Skägge) ristade. Sonen fick (eller fick nytta av) Kåtes smiden. Hustrun förunnade (eller gav lov) senare’. Sonen bör vara Kåtes son och hustrun Kåtes hustru. Möjligen är Skägge identisk med Kåtes son. Förleden Gode- är troligen samma ord som fvn. goði ’hednisk präst’. Inskriften är förmodligen en minnesinskrift över den döde Kåte, samt en manifestation av en betydelsefull händelse kopplad till att de föremål som nämns byter ägare.