Mikroplast i dagvatten och spillvatten : Avskiljning i dagvattendammar och anlagda våtmarker

Sammanfattning: Mikroplast, här definierat som plastobjekt mindre än 5 mm, befaras kunna göra stor skada på vattenlevande djur. Fram tills idag har studier av mikroplastreduktion främst utförts i kommunala avloppsreningsverk där mycket av plasten avskiljs. De stora spillvattenflödena gör ändå reningsverken till betydande utsläppspunkter av mikroplast till sjöar och hav. Information har hittills till stor del saknats om mikroplastförekomst i dagvatten, vilket ofta släpps ut orenat och i större volymer än spillvatten. Förekomst av mikroplast >20 µm (>0,02 mm) har undersökts för tre tätorters dagvatten samt för två avloppsreningsverks utloppsvatten. Avskiljning av mikroplast har undersökts för två spillvattenvåtmarker och två dagvattendammar. Båda anläggningstyper är relativt billiga och effektiva när det gäller reduktion av tungmetaller och övergödande näringsämnen. Örsundsbro våtmark och våtmark Alhagen tar båda emot behandlat spillvatten från kommunala avloppsreningsverk. I våtmark Alhagen finns även ett inlopp för dagvatten från Nynäshamn. Till dagvattenanläggningen Korsängens vattenpark leds en stor del av Enköpings dagvatten, medan Tibbledammen tar emot det dagvatten som kommer från Kungsängen i Upplands-Bro kommun. Vatten från anläggningarnas inlopp och utlopp, samt från två punkter inuti våtmark Alhagen har pumpats genom 20 µm-filter och 300 µm-filter. Provtagningen har kompletterats med insamling av mindre vattenvolymer som har filtrerats på laboratorium. Kvantifiering av mikroplast har gjorts med hjälp av stereomikroskop och vanligt förekommande objekts material har undersökts genom FTIR-spektroskopi. I våtmark Alhagens inkommande spillvatten var mikroplastkoncentrationen 4 objekt/liter, vilket liknar de koncentrationer andra svenska studier uppmätt i behandlat spillvatten. I inkommande vatten till Örsundsbro våtmark var koncentrationen över 950 objekt/liter, långt över vad andra svenska studier uppmätt i helt obehandlat spillvatten. I dagvatteninloppen var mikroplastinnehållet 5,4–10 objekt/liter, vilket indikerar på att mikroplatsutsläpp via dagvatten kan befaras vara minst lika stora som via spillvatten. I alla anläggningars inkommande vatten, förutom i våtmark Alhagens dagvatteninlopp, uppmättes höga koncentrationer av rödfärgade partiklar. Partiklarna kan vara av plast eller av annat okänt material och är till utseendet relativt lika de som andra studier påträffat i svenska kustvatten. Svarta partiklar påträffades i alla inflöden och ofta i mer än 100 gånger högre halter än de för mikroplast och röda partiklar, förutom i våtmark Alhagens spillvatteninlopp där de röda partiklarna var något fler. Partiklarna tros kunna vara däck- och vägrester eller förbränningspartiklar. Alla anläggningar visade på en tydlig avskiljning, ofta 90-100 %, för mikroplast, svarta och röda partiklar >20 µm. Till följd av resultatet samt anläggningarnas variation i ålder, storlek och utformning bör dagvattendammar och anlagda våtmarker generellt kunna förväntas fungera som effektiva barriärer mot spridning av mikroplast, svarta partiklar och röda partiklar.