INFORMATION ELLER KOMMUNIKATION? En kritisk diskursanalys om kommunikation som medel vid en kritisk tidpunkt

Sammanfattning: Organisationsförändring innebär oftast en sorts löpande verksamhet för att följa med i utvecklingen, men det finns också tillfällen då regelbundenhet möts av ett tillstånd som inom forskningen kallas för ”kritisk tidpunkt”, där organisationen möter en omedelbar kris. Två dilemman uppstår för medlemmarna; Först att situationen skapar en osäkerhet; För det andra att situationens komplexitet tvingar medlemmar att agera utan möjlighet till att samla mer information. Forskningen påpekar att meningsskapande påverkar organisationen genom tre funktioner; strategi, lärande och kreativitet. Ledningen behöver hjälpa de anställda att transformera det komplexa mot organisationen till något konkret för den egna omgivningen. Meningsskapandet är därmed både centralt och inflytelserikt som ett verktyg för att förändra instrumentellt handlande. Både självkommunicering likväl som medvetandegörande, kan specifikt relaterats organisationskommunikation, som i ”svenskt” forskningsfält är bristfälligt. Vi ser därmed ett behov lyfta fram organisationskommunikation som metod, med särskilt fokus på en organisation vid ett kritiskt tillstånd. Studiens fokus är Kriminalvården och den nya strafftidslagstiftningen och diskrepansen mellan tillgång och efterfrågan av fängelseplatser. En kritisk diskursanalys har genomförts där textens syntax och meningsskapande urskiljs gentemot analysmaterialet som är två dokument, beslut och PM gällande beredskapsplatser. Som teoretiska inramning har vi använt oss utav systemteori och nyinstitutionell teori.
Studien fann att det råder skillnader mellan ordet och handlingen, då kommuniceringen sker informativt istället för kommunikativt. Det råder motsägelser och otydligheter varpå en förändringsprocess blir försvårande för att möta Kriminalvårdens utmaningar med dubbelbeläggning. Sammantaget är organisationskommunikation som medel för en förändringsprocess i en kritisk tidpunkt avgörande för en organisations förmåga att krishantera.