Kreditbetyg à la Merton - användbart eller förkastligt?

Sammanfattning: Uppsatsen undersökte en alternativ metod att kreditbetygsätta företagsobligationer. Metoden är baserad på en modell ursprungligen skapad av Merton (1974) och har modifierats av Byström (2003). Undersökningen utformades som en jämförelsestudie mellan kreditbetyg från kreditvärderingsföretaget Moody’s och mått på konkursavstånd beräknade ur Byströms modell. Modellen gör antagandet om effektiva kapitalmarknader och använder aktiekursinformation och mått på skuldsättningsgrad som enda informationskälla. Undersökningen utfördes genom att applicera modellen på 67 företag från olika länder och sektorer. Skattningsperioden valdes till oktober 1997 till juli 2005. I modellen är aktiekursens volatilitet av central betydelse. Denna estimerades med hjälp av en GARCH(1,1)-modell och användes för att få ett mått på konkursavstånd enligt Byströms modell. Kreditbetygshistorik under samma period från de 67 företagen hämtades från Moody’s och konverterades till en sifferskala för att kunna jämföras statistiskt. Korrelationen mellan tidsserierna mättes med hjälp av Spearmans rho. Höga korrelationsmått antogs tyda på likheter mellan Moody’s kreditvärdering och Byströms modell. Slutsatsen kunde dras att en viss positiv korrelation mellan metoderna förelåg. Resultatet indikerar att man skulle med försiktighet kunna använda sig av en marknadsbaserad modell för att betygsätta företagsobligationer som ett komplement till de traditionella metoder kreditvärderingsinstituten använder sig av.