Den emotionella aspekten av dyslexi hos tonåringar

Sammanfattning: Dyslexi är officiellt klassificerat som ett funktionshinder i Sverige sedan 1991. Många menar att självförtroendet starkt påverkas av handikappet och att omgivningens reaktioner är avgörande för hur barnet ser på sig självt. Det är vanligt att problemen uppstår i samband med skolstarten då svårigheterna med att ta till sig läs- och skrivprocessen tydliggörs. Tillsammans med en kaotisk hemmiljö som kännetecknas av instabilitet och otrygghet, kan ett aggressivt och antisocialt beteende utvecklas och i värsta fall leda till kriminalitet. Min undersökning bygger på strukturerade intervjuer av tio elever i en skola i centrala Malmö. Eleverna är tonåringar i årskurs 7 till 9 som har diagnostiserats som dyslektiker. Eleverna gav överraskande positiva svar om sin dyslexi och läsinlärning och om sitt självförtroende. Jag hade väntat mig att eleverna skulle vara mer emotionellt påverkade av sitt handikapp. Endast två av tio elever visade en sämre psykosocial anpassning, vilket kunde förklaras med en upplevelse av alltför lite stöd från hemmet. Det faktum att eleverna ändå är så positiva och har en positiv självbild kan möjligen förklaras med att de går i en skola som inte blundar för deras svårigheter, utan öppet arbetar för att hitta lösningar för att få en fungerande inlärning. Detta stärker min uppfattning om hur viktigt det är att det dyslektiska barnet får stöd av omgivningen och att det visas respekt och förståelse, och att kamraterna accepterar de svårigheter som dyslektikern brottas med.