Passivaggressivt anfall är bästa försvar. En komparativ diskursanalys av amerikanska presidenters försvarsstrategi under riksrätter

Sammanfattning: Syftet med studien är genom kvalitativ diskursanalys på källmaterial i form av försvarsteamets yttranden i senaten beskriva och jämföra försvarsstrategier som Andrew Johnson, Bill Clinton och Donald Trump använde. Detta för att skapa förståelse av eventuell förändring av den amerikanska politiska diskursen under riksrätter genom att kartlägga likheter och skillnader över tid. Resultatet är tydligt där ett vinnande koncept applicerats, med ursprung ur Johnson riksrätt, med modifikationer beroende på förändrade förutsättningar. Det vinnande konceptet bestod fyra övergripande teman där två teman dominerat. Dels det rättsliga försvaret där försvaret sakligt beskrivit det kronologiska förloppet med hänvisning till lagar och konstitutionen som stöd för varför agerandet inte varit olagligt. Det andra framträdande temat har varit insinuationer att motståndarsidan illvilligt tolkat fakta till presidentens nackdel på grund av partipolitiska motiv. Resterande teman har kontinuerligt återfunnits i samtliga riksrätter men med mindre vikt. Försvaren använde historisk kontext för att skapa ett tolkningsföreträde av grundlagsfädernas intentioner för att förankra presidentens agerande som godkänt av de högaktade grundlagsfäderna. Diskursen berörde också ideal där försvaret uppmuntrade senatorerna att skapa sitt eftermäle som grundlagsfädernas ideala efterträdare genom att fria presidenten. I ett fjärde tema framkom mer negativa element i form av sceniskt beskrivna konsekvenser av en fällande dom. Därtill läggs ett femte mindre tema för Trumps båda riksrätter där försvaret utökade sina attacker på motståndarna genom att anklaga dem som hycklare med dubbelmoral. Förändringarna över tid kan förklaras av skillnader i sen samtida förutsättningarna i massmedias konstanta bevakning och tekniska kommunikationsform så som sociala medier för att sprida diskursen. Det finns många intressanta uppslag för vidare forskning på ämnet. Som Van Dijk argumenterat skulle ramverket för diskursanalyser behöva breddas till att inkludera mottagaren av diskursen vilket är managers, senatorer, journalister samt folket i denna studie. Detta för att se vilka av de verklighetsföreställningar som försvaret byggde som accepterades av mottagare och därmed fick resultat. Ett sätt skulle kunna vara att jämföra med de separata inlagor som skrivs av vissa senatorer efter riksrätten där de motiverar sitt beslut för att se vilken del av försvarets argument som övertygade senatorerna att rösta för en friande dom. Alternativt söka efter uttalanden av presidenten själv där denna kommenterar försvaret för att se vad han anser om den diskurs som försvaret använder i hans namn.