Europeiska åklagarmyndigheten - Ett adekvat skydd för EU:s ekonomiska intressen?

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Brott, bedrägerier och andra oegentligheter, vilka riktar sig mot EU:s eko-nomiska intressen skadar allvarligt EU:s budget varje år. För att garantera ett bättre skydd för EU:s finanser framlade kommissionen i juli 2013 För-slag till Rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndighe-ten . Myndigheten ska ha en exklusiv kompetens att utreda brott mot EU:s ekonomiska intressen över hela unionen. Om förslaget antas kommer myndigheten att inkorporeras i det redan befintliga straffrättsliga samarbetet inom unionen. Samarbetet bygger främst på principen och ömsesidigt erkännande och tillnärmning av den materiella straffrätten. EU-organen Eurojust , ENS och OLAF bidrar för närvarande med bl.a. koordinering av mål, informationsutbyte och administrativa utredningar. Förslagets rättsliga grund är artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt kommissionen är det nuvarande samarbetet inte tillräckligt effektivt för att skydda EU:s intressen. Medlemsländernas utredningar och åtal, in-klusive resultaten av dessa, är inte tillfredställande. Kommissionen har identifierat ett antal orsaker som de menar föranleder de lokaliserade bristerna i utredningarna. Den gränsöverskridande karaktären av dessa brott gör utredningarna mycket komplexa. Behovet av samarbetsvilja från andra medlemsländer, och avsaknad av nämnda samarbetsvilja, under utredningarna försenar desamma. Informationsutbytet är bristande och språkförbistringar hindrar ett effektivt samarbete. Vidare uppstår processuella hinder både i utredningsfasen och vid lagföringen. Enligt kommissionen ska Europeiska åklagarmyndigheten lösa, eller minska, dessa problem. Uppsatsen är avgränsad till samordningsproblemen under utredningsfasen. Den europeiska åklagarmyndigheten ska ha en hierarkisk decentraliserad struktur, bestående av en europeisk åklagare, dennes fyra biträden och de nationella delegerade åklagarna. De delegerade åklagarna ska verka på nationell nivå och, under övervakning av den europeiska åklagaren, utreda brott riktade mot EU:s ekonomiska intressen. Den europeiska åklagaren har även möjlighet att vid behov själv ta över utredningen och sköta lagföringen av ett mål. Myndigheten har exklusiv befogenhet att utreda och lagföra dessa brott. Utredningar och lagföring ska ske i enlighet med nationell rätt och målen ska prövas av de nationella domstolarna. Medlemsstaternas territorium ska ses som ett enhetligt rättsligt område. Förslaget innebär ett inkräktande på den nationella suveräniteten; myndighetens exklusiva befogenhet, och även andra bestämmelser i förslaget, minskar det nationella inflytandet över utredningen och rättsprocessen. För att ett sådant förslag ska anses rättfärdigat, måste förslaget vara en adekvat lösning på de problem som identifierats som orsaker till det bristande skyddet av EU:s ekonomiska intressen, samt vara förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Vid en närmare analys av förslagets bestämmelser, kan det konstateras att förslaget i sin helhet inte är en adekvat lösning på de problem som ställts upp. Förslaget medför vissa förtjänster avseende samarbetet inom unionen; förfarandet kring internationell rättslig hjälp kommer att förenklas, informationsutbytet kommer öka och parallella utredningar kommer att undvikas. Dock kommer det faktum att målen ska åtalas i de nationella domstolarna, och att prövningen därmed kommer vara föremål för nationell rätt, att hindra myndigheten från att uppnå kontinuitet i utredningarna. Vidare kommer problemen med att brotten är svårupptäckta, och att brottsutredningarna är komplexa, att kvarstå. De åtgärder som presenteras i förslaget kommer inte att medföra den förbättring i effektivitet och kontinuitet i samordningen under utredningsfasen, vilka de är ämnade att göra. Förslaget om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, är därmed inte en ändamålsenlig lösning avseende samordningsproblemen. Därmed är frågan huruvida förslaget är proportionerligt, och förenligt med subsidiaritetsprincipen, irrelevant.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)