Bedömning av ADL-förmåga hos äldre personer med höftfraktur : -En litteraturstudie

Sammanfattning: Höftfraktur är en vanligt förekommande diagnos som medför allvarliga hälsorisker och risk för nedsatt förmåga till aktiviteter i dagliga livet (ADL) för äldre personer. ADL är väsentlig vid arbetsterapi, men det saknas nationella rekommendationer för val av bedömningsinstrument. En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga vilka bedömningsinstrument som användes inom aktuell forskning vid bedömning av ADL-förmåga hos patienter över 65 år med höftfraktur. Följande frågeställningar undersöktes: Vilka bedömningsinstrument används och vad kännetecknar dessa instrument? Hur motiverades valet av bedömningsinstrument för äldre personer med höftfraktur? Vilka erfarenheter framkommer vid användningen/tillämpningen av dessa instrument? Vilka psykometriska egenskaper refererades till? Sökningen utfördes i två steg, först en sökning i databaserna Pubmed och Cinahl samt manuellt via referenslistor och i nästa steg söktes information om de inkluderade bedömningsinstrumentens psykometriska egenskaper. Åtta bedömningsinstrument inkluderades och kategoriserades till tre olika grupper; Två av grupperna bedömde grad av oberoende/beroende vid utförande av P- eller I-ADL och den tredje gruppen bidrog till målformulering och ökad delaktighet vid ADL. Resultatet visade att instrumenten var standardiserade och visade god till hög reliabilitet. I de fall validiteten nämndes var den god men orsaken till val av bedömningsinstrument och erfarenhet av dessa redovisades sällan. I studiens diskussion konstateras att syftet med bedömning av ADL-förmåga bör styra valet av bedömningsinstrument och genom att välja flera instrument kan arbetsterapeuten få en bredare och tydligare bild av patientens förmåga. Utifrån studiens resultat föreslås att arbetsterapeuten väljer ett bedömningsinstrument för att bedöma grad av beroende och sedan kompletterar med ytterligare ett instrument som bidrar till målformulering och ökad delaktighet vid ADL.