”När man pratar om en text eller läser någonting så blir man förvånad över att det finns ord de inte känner igen.” : - En studie om lärares tankar om barns kommunikativa förmågor vid skolstart.

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka dels om lärare/pedagoger i de yngre skolåren upplever att elever som börjar skolan har en sämre språk- och kommunikationsförmåga nu är förut och dels vad i barnens språk och kommunikation som upplevs vara förändrat. Ytterligare en frågeställning är om respondenterna i så fall kan se möjliga orsaker till elevers förändrade språk och kommunikation. Många elever når inte godkänt i slutet av grundskolan och frågan väcks om språket är en möjlig orsak till detta. Studien bygger på det sociokulturella perspektivet och tre centrala begrepp i denna teori kopplas samman med empirin i analys- och diskussionsdelen. Dessa begrepp är: proximala utvecklingszonen, scaffolding och språket som artefakt.  För att få svar på frågeställningarna har förklarande mixade metoder i form av enkäter och intervjuer använts. 20 pedagoger från två olika skolor har deltagit i enkätundersökningen och fem pedagoger deltog i intervjuerna. Empirin har sedan sammanställts och kategoriserats in i teman utefter olika språkliga förmågor: muntliga förmågor, ord- och begreppsförmåga, kommunikations- och skriftlig förmåga samt förmåga till självständighet. Resultaten visar att 65% av respondenterna anser att elevers språk blivit något sämre än förut. De förmågor man tycker har ändrats mest till det sämre är ordförståelse och förmågan att kommunicera med andra. Som eventuella orsaker till detta uppges minskad högläsning/läsning, mindre språklig stimulans i hemmet, tidsbrist och ett ökat skärmanvändande. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan dessa resultat tolkas som dystra då språket är ett av kunskapsutvecklingens viktigaste verktyg att nå skolframgång på.