Samrådsbegreppet och tolkningsflexibilitet : En studie av hur samråd definieras vid vindkraftsetableringar

Sammanfattning: Vid en vindkraftsetablering är verksamhetsutövaren enligt miljöbalken skyldig att samråda med berörda parter. Miljöbalken är emellertid vag i riktlinjerna kring utformningen av samrådet och även om Boverkets vindkraftshandbok ger fler råd, vilar ett tolkningsansvar på verksamhetsutövaren. Studien syftar till att undersöka hur olika aktörer tolkar samrådsbegreppet. Fokus ligger på centrala arenor och aktörer samt vilka påverkansmöjligheter olika aktörer har. Demokratimodeller illustrerar att synen på vad samråd bör inneböra är beroende av vald utgångspunkt. Begreppet tolkningsflexibilitet visar hur synen på företeelser som samråd och demokrati kan variera. Tidigare forskning om samrådsprocesser, med fokus på nationell, visar att samrådsbegreppet har tolkats på flera sätt i olika sammanhang; främst verksamhetsutövaren har påverkat samrådsutformningen. I studien har kvalitativa intervjuer med projektörer och intressegruppsrepresentanter med erfarenhet av samråd vid vindkraftsetableringar samt en dokumentanalys genomförts. En uppdelning har gjorts i skriftliga synpunkter samt två huvudsamråd – ett stängt formellt med politiker samt ett informellt öppet hus. Informationsmöten, privata möten samt lokala kommunikationsaktiviteter inräknas oftast inte i samrådsbegreppet. För att påverka projekten ansåg sig intressegrupperna behöva använda arenor utanför samrådet. Intressegruppsrepresentanterna betonar vikten av politikers involvering men har inte haft kontakt med dem på tillhandahållna samrådsarenor. Fynden har likheter med tidigare forskning men har gett en fördjupad inblick i problematiken. Slutsatser som dras är att större engagemang från politiker samt tydligare politiska riktlinjer om vindkraftsetableringar är nödvändiga. Det bör inte råda ovisshet om vilka aktörer som ska kunna påverka samrådsprocesser samt vilket syfte ett samråd ska ha.