Utomhusmiljön som rum för lärande : En kvalitativ studie om fritidshemspersonals uppfattningar av uterummet som arena för undervisning

Sammanfattning: Syftet med studien var att genom ett rumsperspektiv undersöka hur fritidshemspersonal bedömer utomhusmiljön som arena för lärande i fritidshemsverksamhetens undervisning. Kunskap om området erhölls genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer som transkriberades och analyserades med en tematisk analysmetod. Resultatet visade att beroende på fritidshemspersonalens uppfattningar av utomhusmiljön, uttalade de sig om samt använde vissa platser mer än andra och de förknippade vissa platser som bättre lämpade för undervisning. Vidare uppfattades vädret som ett möjligt hinder i utomhusundervisningen. Detta hinder var förenat med elevernas kläder och inte med vädret och utomhusmiljön i sig. Av vissa fritidshemspersonal uppfattades även uterummets storlek, tillgänglighet samt den byggda miljön som ett hinder i användningen av uterummet. Resultatet visade även att fritidshemspersonalen menade att uterummet möjliggjorde ett genomförande av flertalet aktiviteter i samspel mellan personal och elev samt mellan eleverna, där planerade aktiviteter skulle erbjuda en social praktik som avsåg relationsbygge samt en lärandemiljö. Den fria leken i uterummet kunde bli ett hinder för eleverna där fritidshemspersonalens förmågor att styra och stödja eleverna in i aktiviteter var viktiga för ett möjligt samspel. Samtlig fritidshemspersonal i studien förenade uterummet med en pedagogisk verksamhet som berikade elevernas sociala erfarenheter och handlingar. Slutsatsen är att utomhusmiljön uppfattas som en arena för undervisning som berikar elevernas erfarenheter i ett lärande utifrån varierande aspekter.