Mjölkproduktionssystem baserade på bete : förväntade effekter på avkastning och hälsa hos mjölkkor

Sammanfattning: I Sverige bedrivs i huvudsak en intensiv mjölkproduktion med en så kallad ”high input, high output”. Det vill säga en produktionsform baserad på höga andelar kraftfoder som genererar en hög mjölkavkastning. I de flesta fall anses det inte vara ekonomiskt försvarbart för mjölkproducenten att utfodra med en omfattande andel bete, särskilt inte under första delen av laktationen när mjölkavkastningen är hög. Även svårigheter med att organisera betesdrift i samband med AMS, samt brist på betesareal på nära avstånd ifrån stallarna är faktorer som påverkar ett effektivt betesutnyttjande, varpå allt fler tenderar att tillämpa rastbete. En reducerad betesgång kan dock innebära att det görs avkall på mjölkkornas hälsa och djurvälfärd. I litteraturstudien har frågor som hur mjölkavkastningen påverkas vid produktionsbete jämfört med rastbete, vad betesgång har för effekter på hälsan hos mjölkkor och om produktionsbete kan vara lönsamt för den svenska mjölkproducenten behandlats. Även vid ett näringsrikt och rikligt bete tenderar mjölkavkastningen att sjunka då näringsförsörjningen begränsas av ett otillräckligt ts-intag. Vissa ekonomiska beräkningar visar på produktionsförluster både för produktionsbete och rastbete jämfört med endast inomhusvistelse. I andra jämförelser finns det beräkningar som visar på en mer fördelaktig utdelning med en viss andel bete i utfodringen i förhållande till endast fullutfodring inomhus. Betets positiva effekter på hälsan hos korna tenderar påverkas negativt vid en reducerad betesgång.