Maskeringsförbud vid idrottsarrangemang - om när det är rätt val att kriminalisera

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Problem med ordningsstörningar förekommer vid idrottsarrangemang och drabbar både idrotten och enskilda då det gör idrottsarenor till en osäker plats att besöka. För att komma till rätta med problemen har ett antal åtgärder vidtagits men inte lyckats stävja den negativa utvecklingen. Trots att det finns förbud mot ordningsstörningar och otillåten pyroteknikanvändning och möjligheter för polis och idrottsklubbar att ingripa och utdela sanktioner mot den som stör ordningen så finns problemen kvar. Därför föreslås nu ett förbud mot maskering vid idrottsarrangemang som ska fungera preventivt då regeringen menar att den som maskerar sig är mer benägen att begå ordningsstörande handlingar. Den som trots förbudet maskerar sig förväntas göra det under en begränsad tid för att undvika ingripande. Övrig tid är personen omaskerad och kan då identifieras och sanktion kan utdelas. I uppsatsen undersöks förslaget utifrån relevanta principer om när kriminalisering bör ske för att besvara frågan om kriminaliseringen är motiverad och ändamålsenlig. Därtill redogörs för psykologisk forskning i syfte att utreda om maskering som sådan verkligen har en negativ inverkan på individers beteenden och om det kan ses som en sådan grundläggande orsak till ordningsstörningar vid idrottsarrangemang att det bör vara föremål för straffrättslig reglering. Av undersökningen framgår att det rör sig om en kriminalisering på förfältsnivå och att det därför finns viss distans mellan gärningen maskering och en skada på skyddsintresset. Det hänvisas dessutom till ett flertal skyddsintressen vilket kan tyda på en osäkerhet i huruvida ett skyddsintresse ensamt kan bära upp och motivera kriminalisering. För att minska avståndet och göra straffsanktion mer motiverat föreslås ett krav på empiriskt stöd för att beteendet ökar risken för en slutlig skada på skyddsintresset eller att det införs ett rekvisit som kräver att det föreligger fara för ordning och säkerhet för förbudets inträde. I framställningen argumenteras också för att förbudet inte kan förväntas få den effekt som önskas på grund av tillämpningssvårigheter och att det inte kan förväntas respekteras i någon högre grad. Den psykologiska forskningen ger visst stöd för att maskering kan föranleda normbrytande beteende. På grund av att resultaten är alltför generella och att de dessutom motsägs i vissa studier kommer uppsatsen fram till att det inte bör utgöra underlag för straffrättslig reglering, särskilt inte då regleringen saknar ett farerekvisit. Mer pekar åt att ordningsstörningar vid idrottsarrangemang är ett resultat av gruppdynamik där starka sociala identiteter och normer styr beteenden. Det argumenteras för att straffrätt inte utgör ett ändamålsenligt medel för social kontroll när problemen som vill bekämpas har sådan karaktär. För att förändra sociala normer, och motarbeta problemen på sikt, är det rimligt att idrottsklubbar ges bättre möjligheter till dialog med supporterklubbar och större befogenheter att upprätthålla de ordningsföreskrifter som finns. Resonemanget utvecklas utifrån kriminologiska teorier. Där tydliggörs att förbudet och den ingripanderisk som det innebär inte kan anses utgöra en tillräckligt kapabel väktare för att reducera brottstillfällen enligt den så kallade rutinaktivitetsteorin. Det argumenteras för att lagstiftaren inte heller kan förvänta sig att en potentiell förövare fattar ett rationellt beslut om att inte begå ordningsstörningar efter förbudets inträde då vad som är rationellt beror på vilken kontext beslutet fattas i. Lagstiftaren behöver ta hänsyn till sådana faktorer inte bara i denna specifika situation utan vid kriminaliseringsöverväganden generellt. Straffrätt som medel för social kontroll ska tillgripas i sista hand och det finns därför flera skäl till att vara kritisk mot föreslaget maskeringsförbud. Det finns goda anledningar till att se över andra potentiella åtgärder innan ett beslut om kriminalisering fattas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)