Sammanfattning: Syfte: Syftet med uppsatsen är att ta del av revisorers uppfattning om det förekommer självgranskningshot vid utfärdandet av apportintyg, samt vilka rådgivningstjänster som kan utövas utan att det hotar revisorns självständighet och opartiskhet. Metod: Vi har i vår studie använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, där vi har intervjuat fyra stycken auktoriserade revisorer. Detta har givit oss en bra grund för att kunna reda ut syftet med uppsatsen. Teori: Uppsatsens teoridel består främst av fakta från Krister Moberg samt tidningen Balans, då dessa har varit relevanta för att kunna forska i det valda ämnet. Empiri: Denna del består av fyra stycken intervjuer med auktoriserade revisorer som besitter erfarenhet av apportuppdrag. Dessa revisorer kommer från två olika byråer som ligger i två olika städer. Resultat: Vår studie visar att det råder delade meningar om att apportuppdrag kan leda till självgranskningshot. Men alla revisorerna var överrens om att självgranskningshot blir ett faktum om revisorn själv värderar apportegendomen. Detta eftersom revisorn vid bokslutet kommer att granska sin egen värdering. En annan anledning till varför revisorn inte själv ska värdera apportegendomen är att revisorn ej besitter den kompetens som kan krävas vid en sådan värdering. Därför är det viktigt att värderingen sker av en pålitligt, oberoende samt kunnig värderingsman.