Analys av armeringens inverkan på en förankrings-skruvs utdragskapacitet. En simulering i Abaqus.

Sammanfattning: Detta examensarbete undersöker armeringens inverkan på en förankringsskruvs utdrags-kapacitet. Simuleringar har genomförts i finita elementprogrammet Abaqus. Studien behandlar ett betongblock, 1.2x1.2x0.3 m, med en förankringsskruv i mitten av blocket. Skruven har en diameter på 30 mm och är 220 mm lång, varav de nedersta 20 mm omges av en mutter med diametern 45 mm. Undersökningar har gjorts för att se hur ytarmering påverkar konstruktionens kapacitet och hur, när och var det kommer spricka upp. Armeringen har lagts in som ett rutnät i både överkant och underkant av betongblocket och har varierats i täthet. För att skapa en bra modell har förberedande undersökningar gjorts på materialmodell, mesh, elementtyp, elementstorlek och om det går att förenkla modellen genom att ersätta skruven med randvillkor. Studien har sedan genomförts för sex olika fall av armeringstäthet. Resultatet visar att ju tätare armering desto mer utdragslast kan förankringsskruven ta upp. Avståndet mellan armeringen och förankringsfästet påverkar också. Ligger första armerings-stången nära förankringen klarar konstruktionen en större belastning än om armeringen är placerad längre ifrån. Plottar över största plastiska huvudtöjningen indikerar hur mikrosprickor kommer att ut-vecklas i betongen med start nära skruvskallen och med formen av en kon. Det finns också tendenser till att lutningen på konen blir brantare ju tätare armeringen är.