Hjärtat : idé och verklighet från antiken till nutid

Sammanfattning: Studiens huvudsyfte är att analysera hur man i bildkonst och skulptur från medeltiden fram till våra dagar beskrivit  hjärtat som centralt organ för såväl tillfälliga affekttillstånd som stabila personlighetsdrag. För att på ett djupare sätt förstå dessa föreställningar jämförs här ett urval  konstnärligt visuella uttryck inom bildkonst och skulptur med respektive epoks kunskaper och föreställningar  om hjärtats funktion som fysiskt organ.  Studien sätts dessutom in i ett större idéhistoriskt perspektiv genom en sammanfattning av de föreställningar om hjärtat som fun-nits i de antika kulturkretsarna.  I uppsatsen diskuteras också de metodproblem som har att göra med hur man i realtid skall förstå hur de bildmässiga och skulpturala uttrycken för känslomässig affekt i bilder och skulp-turer tolkats av tidigare generationer. Frågeställningarna kommenteras utifrån Poppers och Gadamers syn på ”förförståelse”, ”Kuhns paradigmteori”, ”New Historicism”, ”Foucaults dis-kursbegrepp” och ”New Cultural History”. Problemställningarna berörs för att betona att det givetvis finns alternativa sätt att förhålla sig till ämnet. I den här studien är dock metodvalet medvetet tydligt och materialet tolkas i realtid. Det kompletteras dock med några exempel på vilka konsekvenser som synen på hjärtat fått i praktisk handling under tidigare tidsperioder.  I studien framläggs slutligen en tolkning om orsaken till att hjärtat fått och har den symbol-funktion det har. Den bygger på den samverkan som sker mellan hjärt- och nervfunktioner och som medför att man rent fysiskt känner av olika typer av affektreaktioner i bröstregionen.