Att göra krig till ett individuellt brott - Artikel 8 bis Romstadgan

Sammanfattning: Sedan Internationella brottmålsdomstolen uppfördes och började utöva sin dömande verksamhet 2002 har domstolen haft jurisdiktion över krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. I Romstadgan fanns redan från start även aggressionsbrottet upptaget, alltså brottet att inleda otillåtligt krig. Parterna lyckades dock inte enas om en definition av aggression och därför begränsades domstolens möjlighet att döma över brottet kraftigt. Åtta år efter Romstadgan trätt i kraft, sommaren 2010, lyckades parterna slutligen enas om en definition av aggression i Ugandas huvudstad Kampala. Ett tillägg angående aggressionsbrottet antogs i artikel 8 bis. Detta tillägg har ännu inte trätt ikraft, men när det gör det kommer det att få betydelse för möjligheten att utkräva individuellt straffansvar för otillåtet inledandet av krig. Trots att definitionen av brottet i artikel 8 bis är relativt detaljerad finns det vissa otydligheter i formuleringen vilket innebär att ett tolkningsutrymme överlämnas till domstolen. Denna uppsats redogör för rekvisiten i artikel 8 bis och de oklarheter som finns i bestämmelsen. Med utgångspunkt i de etablerade tolkningsprinciperna för domstolen görs en ansatts att besvara hur domstolen kommer att hantera oklarheterna när bestämmelsen träder ikraft. Det är ofta svårt att förutsäga vad en ny bestämmelse kommer att få för effekter vid ikraftträdandet. En konsekvens av införandet av individuellt straffansvar för aggression är att det allmänna våldsförbudet stärks. Det faktum att parterna lyckades enas om en definition i Kampala bör, trots de oklarheter som finns, ses som ett framsteg för den internationella straffrätten.