Att förbjuda en åsikt: Hur västerländska demokratier hanterar extrema partier.

Detta är en L2-uppsats från Lunds universitet/Statsvetenskapliga institutionen

Sammanfattning: Vår uppsats grundar sig i någonting som kallas Toleransparadoxen ­ ett statsvetenskapligt problem som handlar om hur demokratiska stater hanterar odemokratiska åsikter. Vi valde att testa frågan i praktiken genom att titta på hur fyra olika västerländska demokratier har valt att bemöta extrema partier ­ vilket vi definierar som partier som inte efterlever de grundläggande demokratiska värderingarna. Framförallt ville vi veta hur partierna påverkas av statens linje ­ tynade de bort eller ökade de? Till vår hjälp hade vi ett antal författare ­ såväl historiska som samtida ­ med varsin tolkning av frågan. Länderna vi valde var Tyskland, USA, Storbritannien och Ungern som alla representerar olika grader i hanteringen av extrema partier. I vår text betonar vi ofta det historiska perspektivet och arvet efter andra världskriget, som vi menar har spelat en stor roll i att forma debatten. Vi gjorde därefter en analys över specifika partier i de länderna och jämförde dem med varandra. Vår slutsats var att en offensiv stat medför vissa risker. Vi poängterar frågans komplexitet, men lutar åt att en stat som försöker förbjuda vissa åsikter kan vara kontraproduktivt. Bland annat riskerar ett aktivt motarbetande av extrema partier att ge dem ökad uppmärksamhet och stimulera dess radikala grenar. Vi argumenterar också för att en inkluderande stil kan ha en demokratiserande effekt på sagda partier. Avslutningsvis lyfter vi även ett etiskt perspektiv, genom yttrandefrihetens betydelsefulla roll i samhället.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)