En scenografs reflektioner över sina kunskaper och drivkrafter

Detta är en Magister-uppsats från Södertörns högskola/Institutionen för kultur och kommunikation

Sammanfattning:

Essän är en reflektion som drivs fram av tvivel, missnöje och förhoppningar. I försöket att svara på frågan: Vad är scenografi? blir essän en beskrivning över hur min kunskap kring teaterscenografi har byggts upp. Den beskriver även min förhoppning av vad scenografen och scenografin kan bidra med i en utveckling av teatern och jag föreslår ett tillvägagångssätt.

Sven-Åke Heed hänför teatern till de föreställande konsterna och låter mimesis i Aristoteles beskrivning, som en imitation av handlingar ge oss en av förutsättningarna för scenografens arbete. Konsekvenserna av detta framgår i beskrivningen av mitt arbete som scenograf.

Genom en hermeneutisk rörelse mellan delar och helhet inom både scenografin och scenografens arbetsmiljö och den större helheten teaterförställningen, klarnar bilden och scenografens nödvändiga kunskaper framträder.

Scenografen använder kunskaper och färdigheter från teoretisk - vetenskaplig kunskap - episteme, även om den inte har en framträdande roll i arbetet. En annan form är, praktisk - produktiv kunskap – techne. Den har en dominerande roll då den förknippas med det synliga estetiska resultatet, vilket är det finala beviset för scenografin. I min framställning hävdar jag dock, att den tredje formen, praktisk klokskap – fronesis, är den som styr de övriga två i arbetet med scenografi. Den är tätt sammanvävd med syfte och mål för föreställningen och berör etik och moral. Den leder scenografens arbete genom att avgöra när mina insatser skall ske, i vilken omfattning och med vilka medel jag genomför mitt arbetet. Fronesis är kunskapen som rytmiserar min process. Jag har utgått från Bengt Gustavsson och hans indelning i tre olika kunskapsformer. Han hänvisar till att hans utgångspunkt är Aristoteles och det som han skriver i Den Nichomakiska etiken

Med hjälp av Hans-Georg Gadamer och Paul Ricoeur fördjupas min reflektion över dilemman och möjligheter i arbetet kring teaterföreställningen. Regissören och scenografens möte kring föreställningsarbetet undersöks i relation till horisonten och dess sammansmältning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)