Platsen och byggtiden : potentialen för upplevelsevärden under järnvägsbyggande

Sammanfattning: Järnvägsbyggande är ett stort ingrepp som tränger sig på i människors vardagsmiljöer. Miljöer anpassas för att genomförandet ska gå så snabbt och smidigt som möjligt. Vad får det för konsekvenser på de funktioner som en miljö bestått av och hur påverkas människors upplevelser av platser som genomgår långvariga byggskeden? Detta arbete utforskar potentialen till upplevelser i det temporära rum som bildas när platser byggs om. Fokus för arbetet är på järnvägsbyggande som med sin komplexitet medför en långvarig och stor påverkan på de offentliga miljöer som vi rör oss i. Arbetet har två utgångspunkter – plats och process. Platsbesök och observationer har genomförts på tre platser i Sundbybergs stadskärna som är under byggnation. Genom besöken och analysen har förståelse skapats för de kvalitativa brister som finns på dessa platser. Utifrån platsanalysen, med bakgrunds- och teorikapitlet som lins, listas ett antal rumsliga rekommendationer för ökade upplevelsevärden under byggskedet i Sundbybergs stadskärna. Arbetet har även uppmärksammat att byggskedet är ett processteg som saknar tydliga riktlinjer och vägledning gällande miljöerna utanför byggstängslet. De lågt ställda kraven gällande vistelsevärden på dessa platser korrelerar inte med Politiken för gestaltade livsmiljöer, vilken är styrande på statlig nivå. Utifrån studie och analys av dagens process och handledningar ges ett antal rekommendationer och motiv till hur upplevelsevärden kan omhändertas i järnvägsplaneprocessen. Temporär urbanism ges en särskild fördjupning då den långvariga temporära byggtiden är en förhållandevis outnyttjad potential för just sådana här typer av insatser. Temporär urbanism kan både gynna det specifika projektet likväl bidra till framtida forskning och utveckling. Arbetet har gett mig insikter om järnvägens byggskede och hur det påverkar miljön och de människor som använder platsen. Genom de samtal jag haft har det blivit tydligt att vi som samhällsbyggare behöver bli bättre på att nyttja dessa långa skeden och skapa platser som inte stänger ute människor. Det har varit ett utforskande och lärande som jag tar med mig in i de tidiga skedena där jag har min huvudsakliga tyngdpunkt. Dessa tillsynes stökiga platser kan också innehålla funktioner som engagerar och inspirerar.