Vad betyder beakta? - En kvalitativ studie om professionellas upplevelser av barnperspektivet inom vuxenpsykiatrin

Sammanfattning: Barn till psykiskt sjuka har varit en bortglömd grupp i vårt samhälle, men har på senare år börjat bli mer synliga. I januari 2010 beräknas ett förslag om ändring i Hälso- och sjukvårdslagen träda i kraft. Förslaget innebär ett förtydligande av hälso- och sjukvårdens ansvar för patienters barn. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur professionella inom vuxenpsykiatrin ser på sitt arbete utifrån lagstiftning gällande barn till psykiskt sjuka patienter. Frågeställningarna berörde vilka skyldigheter de professionella såg sig ha gällande patienternas barn, och hur arbetet utefter dessa skyldigheter såg ut. Frågeställningarna tog också upp de professionellas uppfattning om förslaget om ändring i Hälso- och sjukvårdslagen samt vilka konsekvenser de trodde att en lagändring skulle kunna få. Studien är kvalitativ och bygger på två fokusgrupper med professionella inom vuxenpsykiatrin, varav den ena bestod av kuratorer och den andra av mentalskötare. De professionella representerade både sluten- och öppenvård vid samma sjukhus. Resultatet visade att de professionella upplevde att patienternas barn ännu inte var tillräckligt synliga inom vuxenpsykiatrin. Beslutet att anmäla vid misstanke om att barn far illa upplevdes som svårt och ibland ångestfyllt, då kontakten med barnen ofta gick enbart genom patienten. Bland mentalskötare och kuratorer fanns delade meningar om vems ansvaret att fatta beslutet om anmälan var. Ett annat tema som kom upp var att de professionella ansåg att det inom vuxenpsykiatrin fanns en stor brist på rutiner och utbildning då det gällde barn och deras situation. De professionella var positiva till lagförslaget, då de ansåg att en lagändring kunde ge ökad motivation i arbetet med barnen. Man ansåg dock att formuleringen av lagförslaget var otydlig, vilket titeln på uppsatsen anspelar på. Resultatet belyses utifrån tidigare forskning, anknytningsteori samt gruppsykologi. Som en avslutande reflektion tas sådant som bristen på rutiner, anmälningsskyldigheten och lagförslagets betydelse upp, och tankar läggs fram om hur arbetet med att uppmärksamma barnens situation inom vuxenpsykiatrin skulle kunna förbättras.