Manshat och antifeminism i media : En kritisk diskursanalys av medieprocessen omkring SVT-dokumentären Könskriget

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats var att undersöka medieprocessen omkring SVT-dokumentären Könskriget i 2005, som utgick från en kritisk granskning av radikalfeminismen i Roks (Riksorganisationen för Kvinno- och tjejjourer i Sverige). I fokus stod den diskurs som skapades i Könskriget av feminismen inom kvinnojoursrörelsen som extrem, manshatande och farlig, och hur denna vidarefördes i dagspressen. Ambitionen med uppsatsen var att bidra till en förståelse av en betydelseskapande maktkamp där media spelade en av huvudrollerna. .   Två övergripande frågeställningar har använts för att uppnå syftet:   1. På vilka sätt bidrar media till bevarande eller förändring av diskurser om feminism och feminister? 2. Hur vidareförs Könskrigets diskurs och med vilka medel?   Som metod har Norman Faircloughs modell för kritisk diskursanalys använts. Lingvistiska analyser har gjorts av 16 tidningsartiklar från rikstäckande press, i form av nyhetsartiklar och debattartiklar i Dagens Nyheter, Svenska dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Dessutom har en intervju med Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt analyserats. Analyserna har sedan relaterats till medias produktionsförhållanden och mediefältets logik bl.a. med hjälp av Bourdieus Fältteori.   Resultaten visar att den diskurs som framställs i Könskriget förstärks i den efterföljande medieprocessen. En antifeministisk diskurs som utgår från Könskrigets bild har en dominerande position, medan andra får en tydlig försvarsprägel. Detta beror bland annat på att kritiken framförs i personifierad form som får karaktär av mediedrev. Störst motstånd mot den dominerande diskursen skapas i en alternativ journalistisk diskurs som utgår från DNs kulturredaktion. Medias produktionsvillkor, kombinerat med den form som nyhetsartiklar och debattartiklar skrivs i, ser ut att i hög grad forma tidningarnas framställning i samma riktning som TV-dokumentärens. Detta ger en karaktär av samspel mellan de båda medieformerna, med TV som tongivande.