Engströms praktiker i praktiken : en studie om gymnasieelevers praktiktillhörighet utifrån Lars-Magnus Engströms teorier.

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka och kartlägga gymnasieelevers smak för idrott (praktiktillhörighet) utifrån Lars-Magnus Engströms praktikuppdelning. Syftet är också att undersöka hur kön, föreningsidrottande, betyg i idrott och hälsa samt socioekonomiskt kapital kan relateras till praktiktillhörighet. Studien ska även undersöka vilket lärande de olika praktikerna bidrar till. – Hur ser praktiktillhörigheten bland gymnasieelever ut? – Finns det en relation mellan praktiktillhörighet och lärande? Metod En enkätundersökning genomfördes på 270 gymnasieelever. Eleverna kom från tre skolor som alla var belägna i Stockholms förorter. Resultaten analyserades i SPSS och signifikansprövades genom Pearson Chi-Squaretest. Studiens teoretiska utgångspunkter var Bourdieus habitusbegrepp, Vygotskijs sociokulturella lärandeteori samt Hirdmans och Fagrells tolkning av genussystemet. Resultat Utmaning, fysisk träning samt tävling och rangordning var de praktiker som de flesta kände stark tillhörighet med. Färdighetsträning var en praktik som killar i större utsträckning tillhörde än tjejer och rörelse till musik var en praktik som tjejer i större utsträckning tillhörde än killar. De elever som fick ett högre betyg i idrott och hälsa hade en stark praktiktillhörighet med alla praktiker förutom rörelse till musik samt samvaro med djur. Det fanns inga signifikanta resultat mellan ekonomiskt kapital och praktiktillhörighet. De med högt eller medelhögt utbildningskapital kände en stark praktiktillhörighet med alla praktiker förutom rörelse till musik, samvaro med djur samt tävling och rangordning. De elever som var föreningsidrottare kände starkare tillhörighet med alla prestationspraktiker samt fysiskt träning och färdighetsträning än de som inte var föreningsidrottare. Resultaten i jämförelsen mellan praktiktillhörighet och lärande visade att de med stark praktiktillhörighet i större utsträckning instämde med påståendena kopplade till praktikens lärande. Slutsats Det tycks finnas skillnader i praktiktillhörighet beroende på vilket kön man tillhör. Ens praktiktillhörighet kan också skiljas åt beroende på utbildningskapital och förenings-idrottande. Det tycks finnas vissa praktiker som i större utsträckning leder till högre betyg i idrott och hälsa. Resultaten tyder också på att det finns ett lärande inom varje praktik.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)