Den svenska modellen i Europa – om visstidsdirektivet och stapling av tidsbegränsade anställningar

Sammanfattning: Visstidsanställningar har en viktig roll i strävan efter ökad flexibilitet men konsekvenserna av anställningsformens tillämpning och förekomst har länge varit omdebatterade. År 2007 inledde EU-kommissionen ett överträdelseärende efter det att TCO anmält Sverige för brister i implementeringen av visstidsdirektivet 1999/70/EG som bland annat syftar till att förhindra otillåten stapling av visstidsanställningar. Syftet med denna uppsats är att granska den svenska arbetsrätten i relation till denna tvist och hur desamma förhåller sig till varandra genom orsak och verkan. De skillnader som efter undersökningen framträder tydligast, i hur den svenska arbetsrätten kan tänkas kollidera med EU-rätten, är bl.a. synen på individens lagstadgade skydd samt det utrymme som lämnas för tolkning av lagtext. Det framkommer att den komplexa arbetsrätten kan medföra lagändring som inte nödvändigtvis får betydande direkt effekt utan är istället önskvärd på grund av den sekundära effekt som resulterar av den bild av arbetsrätten som förmedlas. Samtidigt påvisas hur en potentiellt missvisande bild av gällande rätt och perceptionen av vad den svenska modellen är kan bli ett försvårande hinder i strävan efter ökad flexibilitet. Vidare belyses överträdelseärendet och olika parters agerande och dess eventuella konsekvenser för den svenska arbetsrätten. Därtill menar jag att det finns en påtaglig risk att fel agerande kan komma att slå tillbaka på olika intressen, varför åtgärder som kan anses mer eller mindre lämpliga presenteras.